här sitter jag & strör salt i såren
Jag är inne i en sån där period när jag bara råkar befinna mig nånstans. Och så väntar jag på att nåt ska hända på riktigt. Ungefär som att titta på en film med Julia Roberts, ingenting händer men man tittar iallafall. Jag väntar alltså. jag ligger i den där solstolen som jag sparkade in min lilltå i och väntar på att livet ska börja på riktigt.
jag är en flicka som alltid längtar bort. som hoppar på alla tågen som sig sen visar sig vara X2000 och går för fort för att jag ska våga hoppa av. Men för tillfället hade jag behövt ett ordentligt jävla tågbyte om vi fortsätter på den metaforen. Jag hade behövt sitta ensam på den där soliga perrongen, bränna mina vader precis som anna gjorde för ett år sen, möta nya människor och se andra ställen. Jag är så fruktansvärt onöjd. Det är antagligen inte ens ett ord, men det kan inte jag hjälpa eftersom det är det jag är. onöjd. När jag gick i sjuan drömde jag om gymnasiet, flytta, slippa stan & få simma precis så mycket som jag vet att jag kan. Nu har jag flyttat, jag får simma, jag har fått en ny plats att längta bort ifrån.
Nu väntar jag på nåt nytt. nåt annat. ett till liv som jag kan börja om med. Vad gör jag när jag är väldigt klar i Älvsbyn om tre år? jag är sen sån tjej som planerar sånt nu. (och sen ändrar sig iallafall) som vet vad jag vill och älskar det oavsett om jag faktiskt vet hur jag känner för det. En sån som aldrig blir nöjd.? Ja, kanske.
Emma har tittat på lägenheter i Västervik. Hon är så fri. göra vad hon vill. Och så vet hon inte vad hon vill. katastrof! hennes katastrof som blir min katastrof.
jag vill prata jag vill leva jag vill leka jag vill skratta. jag vill vara nånstans och inte längta bort. Kunna sätta mig ner & känna; fan, det är ju här jag hör hemma. Inte nåt moderniserat scandic hotell i finland med äpplen på sängen där jag råkar vara hemma för en helg. Linda sa nånting om det här i vintras när vi pratade som vi alltid gör när det bara är vi. Märta, vet du vad jag tror. Jag tror att du kommer flytta. Till london, new york, paris, stockholm. och det är ju jättebra, för då kan jag också få se alla dom där ställena. Du är en sån där person som ser hela världen innan du stannar på riktigt nånstans.
Det bottnar i en enorm vilja och en enorm obeslutsamhet. För nyfiken är jag inte, så mycket iallafall. Hon kanske inte använde exakt dom orden, men det spelar ingen roll för min poäng är där iallafall, och hennes också. Vi kom fram till mycket den där förmiddagen, eftermiddagern, kvällen eller vad det nu var. Min syster, du kommer gifta dig, dela en villa i en förort med en sån där trogen man och en ännu trognare schäfer. Så att jag har ett hem att komma till när jag svirat klart nånstans på andra sidan oceanen. Det kändes väldigt mycket rätt just då. och hon känner ju mig, min Linda.
Ett stort grått hål har jag trillat ner i. Det är inte ens svart, så jävla velig är jag. grått är det.
jag vet inte vad jag vill, så jag gör allting och låtsas att det är just det jag vill. bygga nya broar leta andra läger. (jag kommer aldrig bygga en bro nånstans, men det vet ingen)
jag matchar strumporna med tröjan jag har på mig, men ligger det två par röda strumpor längst ner i lådan får jag problem. vad händer om jag väljer fel röd strumpa? Vad händer om färgen inte är identisk. Tänk om nån ser att jag tog fel par röda strumpor. Märta, varför tog du inte dom andra strumporna, den rödfärgen är bättre till den där tröjan och dom sitter lite snävare runt ankeln. så där så att dom inte trillar ner du vet. Märta, du valde fel strumpor.
Jag vet, men jag älskar dom här strumporna! säger jag då i ett försök att verka vettig & engegerad.
Jag vet vad jag vill, men inte om det finns två alternativ. Därför ger jag mig själv alltid bara ett enda ensamt alternativ. så när folk frågar hur mycket jag tänkte innan jag flyttade till lilla mysiga älvsbyn så svarar jag oftast lite förrvirrat jag hade inget annat val. Men du kunde ju stannat, stannat i stan. Nej, jag kunde ju inte det. DET var inget val. för jag hade ju bara ett.
jag stannar sällan upp & tänker bakåt. för mig är det nytt nytt nytt. Och jag trivs ju i älvsbyn och tänker ofta att jag aldrig hade överlevt ett år till i kiruna. för jag hade kvävts till sist, av fördomar, av krav, av samma gamla människor med samma gamla attityder. jag tänkte skriva samma gamla vänner, men jag behöver ha kvar er. och gamla är ni inte. än.
Jag vill nog komma fram till nåt här. men jag gör nog inte det, jag skiter i det ikväll och så får ni vänta på del II om det blir nån förstås.
vi seglar mot öland imorgon. kanske är tristessen mindre på andra sidan sundet. Kanske är sanden slätare, vattnet varmare och märta nöjdare. jag vet inte. men jag har inte så mycket till valmöjlighet här. Öland it is.
kanske blir det en lasse i halmstad också i augusti. det tror jag faktiskt att jag vill, på riktigt. Så har jag nåt att se fram emot. nånstans jag inte varit förut och nånting jag inte gjort förut, iallafall inte just i halmstad.
Men skrivs det inget här så vet ni var ni har mig. Som en äkta sjöbjörn laddad med åksjuketabletter, nånstans mellan här & där.
skriv ett sms, ring, jag kanske råkar bli mer kreativ. Troligtvis känner jag mig bara mindre bortglömd, fast det är inte kattskit det heller.
Skriver gör jag ju, bara inte här på den närmsta veckan. Update when I'm back. men ni har ju lite att ta av här.
kram
(men en vacker sång skrivs bara en enda gång...)
cat power - I don't blame you
ett sånt där samtal tio i ett
- Om ni hade haft cancer & en vecka kvar att leva, hade ni spelat rysk roulle då? ( min högst personliga förkortning av rysk roulette)
- Nej fan, Märta. Jag hade GJORT saker. Tagit mina sista pengar. Åkt utomlands.
- Mhm. Jag hade spelat rysk roulle. Jag hade sprungit ensam genom LA mitt i natten. knarkat. hoppat fallskärm. Jag hade gjort det. Hade inte du gjort det, emma?
- Men nej, en vecka i karibien, dö på en strand.
- Ni vill nog inte att jag ska få cancer...
olyckshändelse
idag har jag demolerat min stackars lilltå mot en solstol i aluminium, eller järn eller vad fan det nu är. ont gjorde det, blödde gjorde det också, och det sved nåt förbannat. Och skadan är värre än den ser ut. bara så ni vet att tycka synd om mig...
Lägenhetskomplex.
Alla har komplex, i nån liten form iallafall. jag har liksom inte vanliga komplex, jag har komplex för komplexen. jag har stora jävla lägenhetskomplex.
det finns så mycket att komplexa för och då är det väl lika bra att prova på ett till komplex. liksom, det gör ingen skillnad.
Men jag har många
små fötter, taskig hy, fruktansvärd dålig syn, glasögon, ungefär en decimeter för breda lår, knubbiga händer, och komplex för att jag alltid dör lite på insidan varje gång jag ser en spindel.
och hade inte jag skrivit det här så hade ni kanske aldrig tänkt på att jag har små fötter, dålig hy och spinderädslekomplex. Iallafall inte lika mycket. För nu, när ni träffar mig sen när jag tagit mig ut från min lilla stuga i skogen så kommer ni titta på mig med andra ögon & tänka; fan, hon har jag faktiskt förjävla knubbiga fingrar.
Det är iallafall så det kommer kännas. Fast jag vet att ni förmodligen inte kommer bry er alls.
men jag vill att ni ska veta det här. Kanske får det nån att må lite bättre med sig själv, kanske kommer nån envis jävel sitta och tänka; jaha, hon tror inte att hon är så jävla bra som hon beter sig. Fast hur kan man bete sig som att man är bra...?
och kanske ni tänker till en gång extra innan ni fäller den där kommentaren om min kropp. eller om hur jag pratar. säg inget, jag vet hur jag ser ut. jag vet hur jag låter. Det är bara extra jobbigt ibland.
oj, vad det regnar, man blir alldeles blöt när man går ut.
en mamma som pratade väldigt sött alldeles nyss.
hon som egentligen är modig
Jag har hoppat bungy, men aldrig sprängt en blåsa med en nål.
jag är för feg för att prata med barn också, men be mig prata om mitt liv i fem minuter och jag pratar en kvart.
ibland kommer inte ens jag överens med mig själv.
Men det växte sig försiktigt i hennes huvudvärk ändå
Har aldrig varit det, mest i den bemärkelsen att jag inte drömmer på natten och om jag råkar drömma då glöms det bort när jag vaknat.
Jag är mer av en prata-i-sömnen-gå-i-trappor-person.
Men, när jag inte mår så särskilt bra då drömmer jag. Om biljettkassor, dyra biljetter, tåg som åker & vänner som försvinner. Det är så jag hanterar. Och kanske också så jag förstår vad jag håller på med. En längre version av mitt "vad fan håller jag på med".
Anna, däremot, drömmer mycket och ofta. Att jag dör. Ihjälbiten av vargar, gorillor, i fruktdiskar eller i åar med snö som inte existerar.
När jag sover med henne (vilket inte händer så ofta)drömmer vi samma saker. vi drömmer om dagen på natten. Ofta. Hon har den effekten på mig, Antagligen gör hon mig också till en bättre människa, men det är lite mera diffust.
Så, jag drömmer inte. Däremot väcker jag gärna dom runtomkring mig med högljudda övertalningar, räknestycken, värdelösa frågor och nån enstaka svordom. Förlåt, det är faktiskt inte meningen. (även om det är ganska roligt att höra om det efteråt)
För längesen skrev jag ett sms som aldrig skickades till nån.
"För varje steg jag tog dog drömmen, jag hade blivit realist."
Och ibland känns det som jag kommer närmare den sanningen än jag egentligen vill.
Lars Winnerbäck - Vinter över ån
Lars Winnerbäck - Mareld
som bara systrar är
jag har en vacker syster som är lite into wine och ibland lite skogstokig.
som älskar snö och låtsas att det är det bästa som hänt henne
som får 42.5 på vuxenpoängstest & som vill måla mitt rum randigt
som ibland kommer på hur mycket hon tycker om mig och då lite försiktigt lutar mot min axel
som torkar papper till oigenkännlighet som ingen annan och äter vita bönor i tomatsås när som helst
som tar hand om alla och lite till, köper körsbärstomater på ica & äter upp dom på vägen hem
som äter morötter varje gång hon inte vet vad hon egentligen vill ha
och som citerar south park nån gång nä'r hon blir tyst. "det har gått en humorpropp".
som envisas med att spola tillbaka filmer och pausa för att sen vråla, SÅG DU DET MÄRTA!?
jag ser det emma. och jag ser dig. hela tiden. alltid.
bilderbloggen
Jag sa; Du blir alltid från spatserad. Ibland är det bättre att hålla det enkelt. Och bilder säger mer än tusen ord, så utan risk för tapetsering och liknande konstigheter bildbloggar jag idag.
nånting som säger allt om vårdagiNorrköping. 
min underbara aliceiunderlandet park
hem 
när jag och cc fortfarande var glada 
sötsyster/fundersam pojkvän 
och dom som var glada på riktigt
över en creme brûlé
vi åt middag ute på skärgårdscaféet idag. Emma åt dessert, en jävligt dyr creme brûlé. (jag har googlat stavningen så försök inte!) Håkan ville smaka, precis innan hon åt det sista.
Håkan, du får fan inte göra så här. Du får inte komma i slutet. Man kommer inte i slutet.
Håkan, ser lite förrvirrad ut, lite ledsen & undrar varför han inte får smaka.
Då tar emma till den förmodligen luddigaste och sämsta metafor jag nånsin hört.
Man får inte komma i slutet! Det är som att du skulle ha två veckors semester men sen kommer nån efter en vecka och säger "nu är det slut". Hade du frågat när jag började äta på den...
Emma, vad fan. Man jämför inte två veckor semester med en dessert, det gör man bara inte.
Marit Bergman - I will always be your soldier
Marit Bergman - Forever doesn't live here anymore
(för att lillasyster älskar storasyster trots brist på bra metaforer)
"vi som går vilse i vackra städer"
När vi gick där på Norrköpings regniga gator idag så fick jag grova flashbacks från vår barcelona resa.
Här var vi alltså, jag och cissi, i en stad vi aldrig besökt. Vi skulle hitta till nånting vi aldrig hade sett. Igen. utan kartor. igen. och med ett stycke märta utan minsta tillstymmelse till lokalsinne. igen. Inte ultimata förutsättningarna kanske, men har man cissi med sig behövs ingen gps. jag pratar, hon går. Går jag först går jag fel.
det känns så jävla fint på nåt sätt att inte veta vart man ska gå. vi har bara varandra, höga hus och vinda kullerstenar. Fram kommer man alltid, det kanske tog lite längre tid än det skulle, fötterna gör lite mera ont och vi har antagligen sett mer av staden än invånarna själva, men vi är iallafall där.
Och Norrköping var riktigt vackert. Iallafall dom fem första gångerna vi gick fram & tillbaka till busstationen. Samma gata, om och om igen. men jag fick iallafall passera min park.
Träden var formade som koner, blommorna hade taggar och rosorna kunde varit målade i rött. Där kunde jag få vara Märta i underlandet i två minuter, en alice under tidspress.
och en liten bit utanför den parken fick jag & cissi höra den förmodligen smörigaste & sämsta raggningsreplik vi någonsin hört.
tjejer, ni har tappat nåt!
jag och cissi, tittar lite förvirrat runt omkring oss , vi har inte tappat nåt.
den fulla norrköpingskillen fortsätter
Mitt hjärta. Ni har tappat mitt hjärta!
så, Norrköping har sin charm. Bussarna är fulla, stuprännorna är fulla, pojkarna är ännu fullare och jag och cissi gick hungriga i tolv timmar.
kakor
Det vi redan har finns ju liksom redan där & då ödslar vi ingen längtan på det. waste of wish. Fast allt som oftast, och i dom flesta lägen, vill vi både ha kakan kvar & äta den. längta uppleva längta uppleva längta uppleva längta uppleva. helst samtidigt.
Det jobbiga i det ligger förstås i att man hela tiden måste baka nya kakor och förr eller senare tar ingredienserna slut. Och det är där nånstans vi börjar äta frukt istället.
jag behöver inte äta några äpplen än. jag har kakor kvar i burken. Två kanske.
max två kakor.
är migrän fejk eller är den helt enkelt på riktigt?
För ungefär ett och ett halvt år sen visste inte jag hur det kändes att vakna på morgonen utan huvudvärk. Jag hade haft huvudvärk i åtta veckor. åtta veckor. Det är väldigt lång tid att ha ont. Väldigt mycket tid att tänka. och läser man noga på diverse smärtstillande medel står det ungefär såhär; har tillståndet/huvudvärken inte försvunnit inom en vecka, kontakta läkare.
efter över två månader fick jag en läkare. jag fick nån att prata med, nån som tog mitt blodtryck, tog några prover. Det enda hon inte tog var mig seriöst. Jag skämtade inte men för henne var jag bara ett paranoia fall av nån slags hypokondri. Det var iallafall så det kändes. Det är det största misstaget som hänt mig. Big mistake.
Hon skickade hem en femtonårig flicka med beskedet "Du har kronisk huvudvärk-ta en ipren & lev med det.". Migrän hade hon uteslutit helt.
Säg åt en femtonårig flicka att hon ska ha ont i resten av sitt liv och den flickan kommer inte vara glad på mycket länge.
Jag gick tillbaka till skolan, utan receptbelagda läkemedel men med en tår eller två rullande nerför kinden. Här var jag alltså nu. 15 år, med säg 70 år kvar att leva. Det enda jag såg framför mig var år ut & år in med ett huvud som inte fungerade & en själ som tröttnat för längesen.
Den läkaren sket i mig. Sen den där första gången över ett år sedan har jag pratat med åtskilliga läkare, tagit prover, röntgat skallen, akupunkterat, gjort avslappningsövningar och yoga utan att nåt egentligen fungerat. EN läkare har pratat med mig som alla borde pratat med mig. Han insåg att ipren, pronaxen, alvedon, treo & bamyl inte alltid & ibland aldrig fungerar. Och jag hade migrän, trots att det var det första man uteslöt. Så ja, jag har fått dyra tabletter nu, men när jag gick till läkaren den där gången för ett år sen gick jag inte dit för att det var nåt jag ville ha, jag gick dit för nåt jag inte ville ha. jag ville inte ha ont. Jag ville inte ha ont mer. Åtta veckor räckte.
Nu är jag van. Arg, men van. I perioder är det jobbigt. Vänner får lämna mig ifred, familjen får vara tyst & tränaren får äta skit. Mycket är mitt fel för att jag tränat med migrän och oftast gjort det värre. Men ibland vet jag att det inte kommer bli bättre & då känner jag att det gör ingenting om det gör lite mer ont. Då kan jag lika gärna simma. Jag har ju på nåt sätt gift mig med simningen & varje gång jag är borta för migrän så är jag otrogen. Det är en hata/älska relation. men det funkar för mig.
och jag är glad varje gång jag slipper kräkas.
En del pojkar ska sitta i mitt kök
Jag ville ta med honom hem. Han var bland det sötaste jag nånsin sett.
Han sjöng också, med sådär ljus, lite gnällig, västerviks röst som bara pojkar har innan målbrottet förstört allt.
Den lilla pojkens dröm var att få spela på visfestivalen.
Han ville inte bli stor nu, full på trefemmor och han hade ingen dröm om en fuskblond tjej i klassen bredvid.
Eller, kanske så hade han det. Men jag ville inte att han skulle vara en sån. En sådan pojke är alldeles för bra för dom drömmarna. Alldeles för bra. Varför tog jag inte med honom hem? jag hade kunnat låta honom växa till sig lite. ge honom vatten & bröd, en kram då & då och låta honom bli stor på ett fint sätt.
Regina Spektor - On the radio
För er skull
Visfestivalen var underbar, det kunde ha regnat. Det regnade inte. Himlen var vacker, Tomas Anderson var söt. Sällskapet var det bästa sällskap jag hade kunnat ha. Cissi fattade ingenting men log så snällt & applåderade iallafall. jag kunde inte sångerna men tyckte om det jag hörde. Ögat var svullet & ganska rött, Louise blev till slut lite suddig men det gjorde inget för hon såg så liten ut iallafall. Henrik, du kunde sångerna, och vi hörde det. Passion är fint.
Träsmak hade vi alla tre, och någonstans i början när vissånger pratades ut & det spelades på skedar så kände jag mig så mycket mindre än sjutton år. Jag förstår inte Dan Anderssons visor, och jag förstod dom än mindre när dom nu framfördes live. Jag var så fruktansvärt liten bland alla dom andra. Skulle jag låtsas att jag tyckte om det? eller skulle jag kanske bara se neutral ut & le lite fint sådär så man inte ser alldeles arg ut. ärligt talat kommer jag inte ihåg vad jag valde.
Wijs första toner hörde vi inte & jag han tänka; Hur jävla lågmäld är han? Nån jävla måtta får det väl vara. Eller har jag sanslöst dålig hörsel?
men det visade sig att han inte alls var lågmäld med mening, iallafall inte så lågmäld att inget hördes. tekniken hade helt enkelt fuckat upp...
Vansbro, ja, jag frös om fötterna, Magen krampade & jag mådde fruktansvärt, fruktansvärt illa. jag kunde ha spytt i en bajamaja av finaste sort innan vi började simma. men alltså, kräkas i en bajamaja kändes inte so m min grej, risken finns att jag hade fortsatt kräkas hejdlöst bara för att jag blivit medveten om vad som fanns där nere.
C made topp 50 (49;A blev hon) och jag kom på en inte lika smickrande 65;e plats. Tre minuter senare. men av 1400 damer så var det ett helt okej resultat.,
och nu anna, är du fan så god & läser det här en gång till, då det mest var till för dig. Du kan ringa också, bara som ett litet tips. Jag kanske inte svarar, men vad fan. Ring igen!
Jag ska börja ljuga.
H, du vet varför jag ljög när du var här. Du & C ljög för min skull & lite er egen också. Och ni vet också att om mina föräldrar råkar läsa det här är jag en död flicka.
Men jag tänkte att jag skulle göra lögner till min vana. Att svara att jag inte vet när ni frågar var jag kommer ifrån. Eller säga nåt annat som alla vet inte är sant.
Märta, var kommer du ifrån?
Jag; Neverland. Det var jag som våldtog Michael Jackson.
eller kanske;
Neverland, Det är jag som är tingeling. Jag kan flyga, jag lovar!
fast jag kommer aldig tingla lika fint som hon gör. Och jag vill nog inte leva resten av livet i en grön kort klänning. (jag passar inte i grönt).
Märta, vart kommer du ifrån?
jag; underlandet, jag springer efter kaniner & målar rosor.
fast kanske jag borde strunta i det där, säga som det är, att jag önskar att jag inte kom från kiruna, men att jag ändå gör det.
jag vet ju vad följfrågan blir. vad den alltid har blivit.
Märta, det låter inte som du kommer från Kiruna?
Nej, men hur fan vet du det, har du varit i Kiruna? Stämmer inte jag överens med dina yttersta fördomar? Ska jag byta?
Ska jag ljuga?!
Nä, jag vet vad jag ska svara nu, när ni ställer era frågor.
Märta, var kommer du ifrån?
Jag; Var vill du att jag ska komma ifrån?
Cupids Chokehold
Om du älskar det som inte finns längre, så döljer du dåliga sidor och minns det som varit bra, värt att tycka om. Du tycker med all säkerhet inte om personen som hon var när hon var här utan förevigar henne som ett helgon. En supermänniska såsom du ville att hon skulle vara. Hon var ingen heliga birgitta när hon levde och är det knappast nu heller. Ändå så.
Kommer du ihåg hennes snea näsa som förstörde ett sött ansikte? Eller kommer du ihåg hennes mjuka armar mot din hals, ett underbart leende och en bubblig röst som sa vi ska leva för alltid?
Vi älskar det vi minns. Såsmåningom glömmer vi varenda misstag hon har gjort, varje gång hon smällt i dörren, skrikit i aggressioner och sagt att hon hatar dig. Du glömmer ansiktsdragen & fotografier är det enda du har kvar. En grav att gå till.
Gör det inte lite för ont, orsakar det inte lite för mycket smärta att älska det du haft men inte längre kan få? Är det inte så?
Jag tror på att sluta älska. Jag tror på att släppa taget & gå vidare.
Man älskar inte saker som inte finns. Vi säger åt små barn att deras osynliga låtsas kompis inte finns, att han inte är på riktigt. Vi ber dem leka med nåt annat, nåt de kan ta på.Varför ska du älska det som inte finns, det som inte är riktigt?
Händelser blir minnen & minnen är saker som slutat vara.Som inte finns.
Vi hittar på minnen också. Hur många kan se sig själv som liten stå utanför pappas garage med en glass i handen? Eller se sig själv i den där mössan som mamma så många gånger berättat om?
Vi får historier om oss själva att bli till bilder & så småningom händelser vi är säkra på att vi kommer ihåg vi varit med om.
Jag vill inte tycka om nånting som kanske aldrig vart där. Det blir alldeles för smärtsamt att se sanningen i vitögat och inse att minnet vi älskat så högt är falskt.
Så nej, det vi känner när vår älskade försvinner är inte kärlek. Det är saknad. Och där tar kärleken slut. Du tror att du fortfarande älskar fast du egentligen borde inse att det är just det du inte gör. älska inte, sakna inte. Vill du verkligen, verkligen älskas av din döda make? Frågar du mig så känns det lite makabert. Du säger att ndu inte tror på spöken, men du tror ändå att ni kan älska som förut.
Sofie, han tar med sig din kärlek också, han gör det. han tar med sig sin & han tar med sig din precis som ni delat på allt förut. Just där tar det slut. och då hjälper det inte att vara naiv & lättlurad, så jävla stort kärleksfullt hjärta har inte du, inte jag heller. you became a lovefool kanske Cardigans skulle sagt. Och dom har en poäng där tror jag.
Och du, det finns en anledning till att ni säger "Vi hade allt". För ni hade det. Ni HADE allt.
släpp det förfan. let go.
jag skriver den från en stuga vid en sjö
det är lätt att bli blödig och nostalgisk
Jag är varken blödig eller nostalgisk.
imorn kanske jag kan lära mig att älska som alla andra kan. Eller ljuger ni bara? Är ni så lyckliga som ni ser ut, eller regnar det bakom den nymålade fasaden?
När det sista jag tänkte bara försvann.
C har somnat bredvid mig i soffan, mina forever lights ljög och blåstes ut. jag ska sova nu och komma över. Kommer över idag. Låta insidan acceptera det huvudet redan förstår.
Cat Power - The greatest
Den som väntar på ett ruttet ben väntar ALDRIG för länge.
Vi ska gå på allsång på skansen. Stå längst fram med hyllnings t-shirts till Anders Lundin, fast på mias kommer det stå Till Lasse, ibland har hon lite svårt för namn. Personligen hatar jag teddybjörnen fredriksson och kr'äks på berghagen. Men Anders alltså, vilken kille! En blandning av sött & salt. precis som jag & mia. Jag är sött & hon är salt. Eller Saltt så att det blir lika. Sött & Saltt. Fast alla vet ju att det egentligen är tvärtom...
Nu är det regn & min tante, onkel & kusin har åkt härifrån. Det blir kanske en långpromenad med min enda äkta syster & baka bullar. med kardemumma, jag gillar som det.
ungefär just nu
Every fifteen minutes someone asks a question
Jag hittade kritor idag i en sån där fraktlåda som man fick köpa på flyget för hundra år sedan när man var så där passande liten. Jag har att rita över allt annat, men gud vad jag älskar kritor- crayons. Det är oh so pretty for sure. Så jag skrev lite med dom på insidan av lådan, sådär lagom barnsligt.
Vi åt färsk sik till middag. utomhus. Pappa betraktade roat mitt envetna rensande av fisken. Det tar alltid dubbelt så lång tid att rensa som att äta upp. När jag rensat klart har dom andra ätit klart. Men det är så det är. Fisk är inget man äter när man är vrålhungrig. Det är inte som att slafsa i sig en hamburgare som min pappa så fint uttryckte det.
Vidare kom jag igår fram till hur mycket pappa gillar sina döttrar. Läser "Iskallt & stenhårt" av Rickard Flinga nu och ja, det var han som sköt ihjäl sin arbetspartner med 11 skott när han hade förgripit sig på Flingas dotter. Angående det så sa pappa "Det hade jag också gjort. Jag hade också laddat om."
Det känns bra att veta. Eller nä, det kanske det inte gör. Men ni där ute som tänkt tanken (?!). Watch out! pappa har ju trots allt gjort lumpen.
Mina linser har fortfarande inte kommit... så jag får väl springa runt & vara halvblind tills dom kommer. Eller solglasögon, så ingen ser hur vindögd jag kan vara!
Linda ska vattna blommor, innerst inne undrar jag hur det kommer gå. Hon hade en period där inte ens hennes kaktusar överlevde. Så man undrar ju. Fast jag har för mig att det mesta var grönt i hennes lägenhet i gve. fast sånt ändras ju såklart.
Igår så testsimmade jag min våtdräkt som inte är min nere i sjön. Jag flöt, herregud vad jag flöt. Men man blir ju lite stel, sådär 60åringmedreumatism-stel. (förlåt för dragningen, mia, men du är inte 60 än. Eller?) så jag såg potentiellt hejig ut.
Mamma var fast vid Sommar idag. Fredrik Skavland pratade ju, eller vad han nu heter. Hennes norska favorit programledare. Så mamma har snackat norska halva eftermiddagen. Han var hyfsat okej. Ingen hit men sånt man överlever. Det blev iallafall inte nånting av "när jag kom till sverige första gången på 1800-talet".
jag tror jag ska hämta linserna själv på posten. och cykla hit med dom själv
Min navel min navel min navel den mår bra. Ingen infektion eller något annat obehagligt. Jag är bra på det här med hål. Mamma är mindre förtjust och pappa kallar den för den där muttern du har där. Men han undrade iallafall om det gjorde ont. Så lite fascinerad var han nog.
Nu, ut & springa. Och köra stabilitet på fotbollsplan. Hoppas alla illvilliga ungar håller sig på avstånd. Dom kan ju iallafall inte kasta några snöbollar.... Fast man vet aldrig här nere. Kanske finns det en gömd arsenal nånstans. Och hoppas det inte går förbi någon, som troligtvis kommer undra vad i helvete flickan i gräset håller på med.
you go. you stay.
Tonightshow med Märta & Anna
Ibland finns det hintar som säger att man borde gå och lägga sig. Ignorerar man det slutar det ibland med hardcore msn-missbrukning. och enstaka skratt i sommarnatten.
- märtapalmér säger:
först kom jag inte på att rusta heter rusta, så jag googlade Rasket., det hette det inte
- märtapalmér säger:
rasket! ska vi starta eget anna, & döpa det till rasket!
- märtapalmér säger:
vi kan sälja jucice & internationella skivstänger'
-anna säger:
jaa. och döda flugor och juciceinjektioner
- märtapalmér säger:
helt bra-. ochj rustas slogan är MYCKET FÖR PENGARNA. vi kan ha; MYCKET PENGAR som slogan. lite förenklat
- märtapalmér säger:
RASKET - mycket pengar!
-anna säger:
låter svinbra!
- märtapalmér säger:
eller kanske. RASKET- RUSKIGARE ÄN RASKET!
-anna säger:
eller RASKET-ruskigt mycket pengar
- märtapalmér säger:
fast det blir lkite förrvirrand ekanske
- märtapalmér säger:
ekanske?
- märtapalmér säger:
finskt!
-anna säger:
men kanske RAKSKET- RASKARE ÄN RUSKET
-anna säger:
Raksket är nog finskt
- märtapalmér säger:
nu skrattar jag högre än dom döda flygorna
- märtapalmér säger:
ja! RAK -SKET!
-anna säger:
tar man det på svenska får vi rak sket
- märtapalmér säger:
jag hann före!
-anna säger:
FFAan
- märtapalmér säger:
men vi tänker likadant
-anna säger:
men jag var långsammare
-anna säger:
för jag skrattade
-anna säger:
vilken affärsidé
- märtapalmér säger:
jaa. jag menar det, för hur många är det som rak skiter egentligen? fast jag gillade din raskare än rusket.
- märtapalmér säger:
kanske vi borde ha ; RAKSARE ÄN RUKSET?!
-anna säger:
nuu är det finkst!
- märtapalmér säger:
VI KAN SLÅ UTOMLANDS!
-anna säger:
I FINLAND
- märtapalmér säger:
UTOMLANDS I FINLAND!
-anna säger:
kanske RUKSARE ÄR RAKSET också funkar
-anna säger:
RASKET- RUKSARE ÄN RAKSET
-anna säger:
Ingen fattar nåt!!
-anna säger:
Nu kan vi slå vartsomhelst!
- märtapalmér säger:
ja, och som underline; lite mystiskt sådär. RASKET - RUKSIGARE ÄN RAUSTA! återförsäljare av JUCICE!
-anna säger:
och på våran logga en fin liten död fluga! och eventuellt en juciceinjicerande flicka
- märtapalmér säger:
MYCKET VACKERT
-anna säger:
eller kanske en juciceinjicerande död fluga!
- märtapalmér säger:
hur fan kund ejag tro att det hette raskjet?
- märtapalmér säger:
ellr, åh! RASKJET!
- märtapalmér säger:
ETT FLYGBOLAG
-anna säger:
Wahaha
- märtapalmér säger:
vi har underbolag
-anna säger:
men på loggan ska det även stå "STILL GOING STRONG" under den juciceinjicerande döda flugan
- märtapalmér säger:
det är bra. vi kommer sälja som smör i solsken
- märtapalmér säger:
det kan vi också ha; RASKJET - SOM SMÖR I SOLSKEN
-anna säger:
hmm. det kan nog ge ett lite negativt budskap
-anna säger:
men lite mer spännande kanske?
- märtapalmér säger:
mycket mer spännande. lyser upp tillvarob
-anna säger:
ja vi kan ha äventyrsresor med RASKJET!
- märtapalmér säger:
det är SUPERBT!
- märtapalmér säger:
SUPER - BT!
- märtapalmér säger:
RASKJET - SUPER - BT
- märtapalmér säger:
RAS - K - JET -SUP - ER - BT
-anna säger:
för särstavningsälskare
- märtapalmér säger:
och låter inte det finskt så säg. Ras. K. Jet
- märtapalmér säger:
som K rauta!
-anna säger:
ja ganska likt
- märtapalmér säger:
K RUSKET!
- märtapalmér säger:
KRUSKET
-anna säger:
det kan funka men jag får ingen bild.
- märtapalmér säger:
RASKET & KRUSKET - RUKSIGARE ÄN RAKSET. RASIGARE ÄN RASKJET!
-anna säger:
aha! KRUS- SKET
- märtapalmér säger:
IGNE! bajs på oss
-anna säger:
jag kunde inte låta bli!
- märtapalmér säger:
RAS - K - JET -SUP - ER - BT - KRUS - SKET
- märtapalmér säger:
RAS - K - JET -SUP - ER - BT - KRUS - SKET -RAK - SKIT
-anna säger:
ingen jävel kommer orka skriva det där!
-anna säger:
vi kommer ALDRIG bli GOOGLADE
-anna säger:
men Det är BRA märta!
här har ni två som borde jobba med marknadsföring!.... (inte kanske på kvällar dock)
hello goodbye
Tonight
jag är mörkrädd, ibland också när det är ljust ute... fast jag bakar bra, även om det råkar vara mitt i natten. jag & min syster bakade rulltårta i nyhetspausen vid tio när vi tittade film. sånt är jag bra på. baka fort, bli arg fort. bli glad ännu snabbare. ganska måttligt egentligen.
och nu, när jag sitter här i stugan, långt ifrån min syster, långt ifrån Linda, anna & alla andra som betyder nåt för mig så önskar jag att jag visste hur man har roligt på egen hand. Jag är inte så värst bra på det har jag upptäckt. Jag tycker om att vara ensam, oftast, det är skönt. jävligt behagligt. men jag behöver ha nån som står utanför min dörr så jag kan släppa in nån om jag känner att det blir lite för håglöst & tråkigt. här har jag fyra dörrar men ingen som står utanför.
Kom Emma! Kom Linda! Kom CC!
kom till mig.
Lykke Li - Tonight
