ibland, så ljuger jag för mig själv. Det kan vara nåt så simpelt som att låtsas sova när vi har besök eller säga att jag inte alls åt den sista kakan. Ibland ljuger jag lite mer allvarligt, då oftast inte för mig själv utan för andra. Jag behöver den där lögnen som en regntät jacka eller en filt att svepa in mig i. Där jag kan låtsas att jag är nåt annat eller kan nåt mer för omgivningen.
H, du vet varför jag ljög när du var här. Du & C ljög för min skull & lite er egen också. Och ni vet också att om mina föräldrar råkar läsa det här är jag en död flicka. 

Men jag tänkte att jag skulle göra lögner till min vana. Att svara att jag inte vet när ni frågar var jag kommer ifrån. Eller säga nåt annat som alla vet inte är sant.
Märta, var kommer du ifrån?
Jag; Neverland. Det var jag som våldtog Michael Jackson.
eller kanske;
Neverland, Det är jag som är tingeling. Jag kan flyga, jag lovar!

fast jag kommer aldig tingla lika fint som hon gör. Och jag vill nog inte leva resten av livet i en grön kort klänning. (jag passar inte i grönt). 

Märta, vart kommer du ifrån?
jag; underlandet, jag springer efter kaniner & målar rosor.  
fast kanske jag borde strunta i det där, säga som det är, att jag önskar att jag inte kom från kiruna, men att jag ändå gör det.
jag vet ju vad följfrågan blir. vad den alltid har blivit.
Märta, det låter inte som du kommer från Kiruna?
Nej, men hur fan vet du det, har du varit i Kiruna? Stämmer inte jag överens med dina yttersta fördomar? Ska jag byta?
Ska jag ljuga?!

Nä, jag vet vad jag ska svara nu, när ni ställer era frågor.
Märta, var kommer du ifrån?
Jag; Var vill du att jag ska komma ifrån?