& vattnet i örat ville inte komma ut

Jag har frestat aningen mycket på migräntålamodet. Jag har varit helt säker på att jag skulle fullfölja dagen utan minsta antydan till migrän (nej, okej, inte riktigt kanske, men liten förhoppning hyste jag iallafall). och nu har jag inte bra korsat gränsen utan mer toksprungit över den. Fjärde gången gillt med träning och ungefär NU så brast det.
Jag har lånat bamyl av sofie, jag brukar ju annars vara tjejen med smärtstillande tillgängligt upp över öronen, men jag är pank & tabletterna dyra. jag är alldeles för trött & lat för att släpa mig till apoteket dessutom. Och det är stängt nu så det var inget alternativ heller.
Om jag orkar ta mig ut i köket så ska jag förmodligen äta någonting också. Innan jag liksom slår av på takten helt. Men jag kan inte klaga på min stackars skoldag iallafall. EN lektion var det som tillbjöds och jag tvivlar att det gör att tisdag kvalar in på listan över skoldagar. Helt okej med mig, visst, men jag vimsar bort så mycket tid att det inte gav sådär mycket iallafall.

vad sängen ser mysig ut. och jag vet precis hur mjuk den är, hur jag skulle somna om jag nu hade lagt mig lite på prov i den. vilket jag inte gör. hell no.
jag måste hämta tvätten också.

Knep!

Cissi gjorde alldeles nyss ett mycket störande val av uttryck.
Hennes undervattens-kickar har tydligen "runnit ut i sanden". det störde mig.
jag förstår henne, men det låter himla knepigt.

Half elf

Jag har migrän idag. Jag har tacklat en tjej över en innebandysarg idag. Jag har blivit tvingad att tok-klänga på Niklas för ett par fotons skull. Imorse. inte riktigt min påse potatis.
Jag har engelskaprov och morgonträning imorn.
och mina tabletter börjar ta slut. Det låter så knarkigt, mina tabletter.

jag har plockat bort 300 poäng i kurser också. Rörlig bild B & C (helt värdelöst. så himla tråkigt. och ja, jag har tillräckligt med poäng iallafall. fyra års fördel).  och gjort mina osannolikt ohållbara onsdagar betydligt lättare. Ingen sex till sex dag längre. Och jag hinner äta också!

spanska sjukan

jag gör fel. ALLT blir fel. jag hatar spanska. hatar. och jag har inte tid med femhundra jävla läxor. jag kräks. 
jag kan inte böja spanska ord i alla möjliga och omöjliga former. Jag vet inte ens om det är oregelbundet. Jag vet inte ens vad jag håller på med. jag börjar snart gråta av frustration. allvarligt, vem FAN tror att jag ska kunna det här?
kan inte. jag kan inte!


5/10 - some kind of skånevinter


nu vet du vad som väntar, henrik...



Ingen säger det som Vapnet

Nu bäddar snön in vår lilla stad
där människor förändras
men gatorna är kvar
där våra liv är stämplade
tunga steg, genom snöslask och grus
gatstenar håller minnena fast
konserverar vad vi har
varje hjärtgrop bär ett gatunamn

det här är billig bloggning men det skiter jag i. Hör ni det, jag skiter i det! för jag gillar vapnet & snön är inte så väldigt långt borta och då passar det här. Det passar alldeles utmärkt.

Icke bildförtjänliga kanelbullar

Jag har nog, aldrig, aldrig nånsin i hela mitt liv, bakat fulare kanelbullar än dom jag just plockade ut ur ugnen. från en perfekt deg så gick det bara utför, nerför. Ramlade. Dom blev, jag är mållös, förjävla fula. Och ser ut som man har kastat dom med all uppbådbar kraft nerför ruinens brant. Bullarna förtjänar inte ens att bli fotograferade och visade för omvärlden.
Det vågar jag inte, det blir för pinsamt. Jag hade nog ingen passion när jag bakade dessa omästerverk. Det måste man ha om man ska baka kanelisar. Passion! och engagemang.
och förmodligen är jag så himla obalanserad nu att jag hade kunnat gråta när jag tog ut stackarna ur ugnen. Det gjorde jag inte. Men på insidan så känns det. Jag har misslyckats. Med kanelbullar. Hur ska resten av livet gå nu liksom?! man börjar ju undra.


Jakob Hellman - Hon har ett sätt
Amanda Jensen - For the sun


Ni vet väl att...

...det är kanelbullens dag idag! very good. jag har bakat, man måste ju fira liksom

här ser ni bulldeg elit!

och myskväll, bara jag och min mamma, som för tillfället steker köttbullar.



Nyss för en stund sedan

Jag ville vara snäll och försökte bjuda cissi på tuggummi.
Svaret jag fick var Nä, jag orkar inte...

Lite för slitet kanske?

När torsdags märks.

Det är torsdag och det känns som det har gått två veckor istället för en.
Det märktes extra tydligt i köket under lunchen. Cissi sitter halvt borta halvt där över matteboken med en kopp te. Skidåkartjejerna sitter i soffan och gör ett försök på något skolarbete men gäspar oavbrutet och jag sitter på en stol och stirrar ner på fyra deciliter kaffe i koppen framför mig.
Atmosfären var mer än stillsam och fyra tjejer tänkte samma tanke vi skiter i det här och går och lägger oss istället.
men nu, ungefär en liter kaffe & en syra senare känns det rätt okej. Jag måste packa, men det är fine med mig. Och så ska jag baka smörkrämskaka med cissi och äta upp den framför idol (okejdå, kanske inte hela, men vi kommer göra ett försök)
C har döpt mig till Golden Delicious, efter äpplet, på mobilen och blir glad varje gång hon får syn på det. lite retard info sådär. 
och jag har gått och blivit P3svea-nörd. Igen. fan vad oväntat. 

RSS 2.0