Alla har komplex, i nån liten form iallafall. jag har liksom inte vanliga komplex, jag har komplex för komplexen. jag har stora jävla lägenhetskomplex.
det finns så mycket att komplexa för och då är det väl lika bra att prova på ett till komplex. liksom, det gör ingen skillnad.
Men jag har många
små fötter, taskig hy, fruktansvärd dålig syn, glasögon, ungefär en decimeter för breda lår, knubbiga händer, och komplex för att jag alltid dör lite på insidan varje gång jag ser en spindel.
och hade inte jag skrivit det här så hade ni kanske aldrig tänkt på att jag har små fötter, dålig hy och spinderädslekomplex. Iallafall inte lika mycket. För nu, när ni träffar mig sen när jag tagit mig ut från min lilla stuga i skogen så kommer ni titta på mig med andra ögon & tänka; fan, hon har jag faktiskt förjävla knubbiga fingrar.
Det är iallafall så det kommer kännas. Fast jag vet att ni förmodligen inte kommer bry er alls.
men jag vill att ni ska veta det här. Kanske får det nån att må lite bättre med sig själv, kanske kommer nån envis jävel sitta och tänka; jaha, hon tror inte att hon är så jävla bra som hon beter sig. Fast hur kan man bete sig som att man är bra...?
och kanske ni tänker till en gång extra innan ni fäller den där kommentaren om min kropp. eller om hur jag pratar. säg inget, jag vet hur jag ser ut. jag vet hur jag låter. Det är bara extra jobbigt ibland.

oj, vad det regnar, man blir alldeles blöt när man går ut. 
en mamma som pratade väldigt sött alldeles nyss.