Jag är inne i en sån där period när jag bara råkar befinna mig nånstans. Och så väntar jag på att nåt ska hända på riktigt. Ungefär som att titta på en film med Julia Roberts, ingenting händer men man tittar iallafall. Jag väntar alltså. jag ligger i den där solstolen som jag sparkade in min lilltå i och väntar på att livet ska börja på riktigt.
jag är en flicka som alltid längtar bort. som hoppar på alla tågen som sig sen visar sig vara X2000 och går för fort för att jag ska våga hoppa av. Men för tillfället hade jag behövt ett ordentligt jävla tågbyte om vi fortsätter på den metaforen. Jag hade behövt sitta ensam på den där soliga perrongen, bränna mina vader precis som anna gjorde för ett år sen, möta nya människor och se andra ställen. Jag är så fruktansvärt onöjd. Det är antagligen inte ens ett ord, men det kan inte jag hjälpa eftersom det är det jag är. onöjd. När jag gick i sjuan drömde jag om gymnasiet, flytta, slippa stan & få simma precis så mycket som jag vet att jag kan. Nu har jag flyttat, jag får simma, jag har fått en ny plats att längta bort ifrån.
Nu väntar jag på nåt nytt. nåt annat. ett till liv som jag kan börja om med. Vad gör jag när jag är väldigt klar i Älvsbyn om tre år? jag är sen sån tjej som planerar sånt nu. (och sen ändrar sig iallafall) som vet vad jag vill och älskar det oavsett om jag faktiskt vet hur jag känner för det. En sån som aldrig blir nöjd.? Ja, kanske.
Emma har tittat på lägenheter i Västervik. Hon är så fri. göra vad hon vill. Och så vet hon inte vad hon vill. katastrof! hennes katastrof som blir min katastrof.
jag vill prata jag vill leva jag vill leka jag vill skratta. jag vill vara nånstans och inte längta bort. Kunna sätta mig ner & känna; fan, det är ju här jag hör hemma. Inte nåt moderniserat scandic hotell i finland med äpplen på sängen där jag råkar vara hemma för en helg. Linda sa nånting om det här i vintras när vi pratade som vi alltid gör när det bara är vi. Märta, vet du vad jag tror. Jag tror att du kommer flytta. Till london, new york, paris, stockholm. och det är ju jättebra, för då kan jag också få se alla dom där ställena. Du är en sån där person som ser hela världen innan du stannar på riktigt nånstans.
Det bottnar i en enorm vilja och en enorm obeslutsamhet. För nyfiken är jag inte, så mycket iallafall. Hon kanske inte använde exakt dom orden, men det spelar ingen roll för min poäng är där iallafall, och hennes också. Vi kom fram till mycket den där förmiddagen, eftermiddagern, kvällen eller vad det nu var. Min syster, du kommer gifta dig, dela en villa i en förort med en sån där trogen man och en ännu trognare schäfer. Så att jag har ett hem att komma till när jag svirat klart nånstans på andra sidan oceanen. Det kändes väldigt mycket rätt just då. och hon känner ju mig, min Linda.  
Ett stort grått hål har jag trillat ner i. Det är inte ens svart, så jävla velig är jag. grått är det. 
jag vet inte vad jag vill, så jag gör allting och låtsas att det är just det jag vill. bygga nya broar leta andra läger. (jag kommer aldrig bygga en bro nånstans, men det vet ingen) 
jag matchar strumporna med tröjan jag har på mig, men ligger det två par röda strumpor längst ner i lådan får jag problem. vad händer om jag väljer fel röd strumpa? Vad händer om färgen inte är identisk. Tänk om nån ser att jag tog fel par röda strumpor. Märta, varför tog du inte dom andra strumporna, den rödfärgen är bättre till den där tröjan och dom sitter lite snävare runt ankeln. så där så att dom inte trillar ner du vet. Märta, du valde fel strumpor.
Jag vet, men jag älskar dom här strumporna! säger jag då i ett försök att verka vettig & engegerad. 
Jag vet vad jag vill, men inte om det finns två alternativ. Därför ger jag mig själv alltid bara ett enda ensamt alternativ. så när folk frågar hur mycket jag tänkte innan jag flyttade till lilla mysiga älvsbyn så svarar jag oftast lite förrvirrat  jag hade inget annat val. Men du kunde ju stannat, stannat i stan. Nej, jag kunde ju inte det. DET var inget val. för jag hade ju bara ett.
jag stannar sällan upp & tänker bakåt. för mig är det nytt nytt nytt. Och jag trivs ju i älvsbyn och tänker ofta att jag aldrig hade överlevt ett år till i kiruna. för jag hade kvävts till sist, av fördomar, av krav, av samma gamla människor med samma gamla attityder. jag tänkte skriva samma gamla vänner, men jag behöver ha kvar er. och gamla är ni inte. än.
Jag vill nog komma fram till nåt här. men jag gör nog inte det, jag skiter i det ikväll och så får ni vänta på del II om det blir nån förstås.
vi seglar mot öland imorgon. kanske är tristessen mindre på andra sidan sundet. Kanske är sanden slätare, vattnet varmare och märta nöjdare. jag vet inte. men jag har inte så mycket till valmöjlighet här. Öland it is. 
kanske blir det en lasse i halmstad också i augusti. det tror jag faktiskt att jag vill, på riktigt. Så har jag nåt att se fram emot. nånstans jag inte varit förut och nånting jag inte gjort förut, iallafall inte just i halmstad. 
Men skrivs det inget här så vet ni var ni har mig. Som en äkta sjöbjörn laddad med åksjuketabletter, nånstans mellan här & där. 
skriv ett sms, ring, jag kanske råkar bli mer kreativ. Troligtvis känner jag mig bara mindre bortglömd, fast det är inte kattskit det heller.  
Skriver gör jag ju, bara inte här på den närmsta veckan. Update when I'm back. men ni har ju lite att ta av här.
kram
(men en vacker sång skrivs bara en enda gång...)
cat power - I don't blame you