För er skull
Anna, den här är till dig. För att du saknar mig, för att jag saknar dig & för att du vill veta hur jag egentligen har det.
Visfestivalen var underbar, det kunde ha regnat. Det regnade inte. Himlen var vacker, Tomas Anderson var söt. Sällskapet var det bästa sällskap jag hade kunnat ha. Cissi fattade ingenting men log så snällt & applåderade iallafall. jag kunde inte sångerna men tyckte om det jag hörde. Ögat var svullet & ganska rött, Louise blev till slut lite suddig men det gjorde inget för hon såg så liten ut iallafall. Henrik, du kunde sångerna, och vi hörde det. Passion är fint.
Träsmak hade vi alla tre, och någonstans i början när vissånger pratades ut & det spelades på skedar så kände jag mig så mycket mindre än sjutton år. Jag förstår inte Dan Anderssons visor, och jag förstod dom än mindre när dom nu framfördes live. Jag var så fruktansvärt liten bland alla dom andra. Skulle jag låtsas att jag tyckte om det? eller skulle jag kanske bara se neutral ut & le lite fint sådär så man inte ser alldeles arg ut. ärligt talat kommer jag inte ihåg vad jag valde.
Wijs första toner hörde vi inte & jag han tänka; Hur jävla lågmäld är han? Nån jävla måtta får det väl vara. Eller har jag sanslöst dålig hörsel?
men det visade sig att han inte alls var lågmäld med mening, iallafall inte så lågmäld att inget hördes. tekniken hade helt enkelt fuckat upp...
Vansbro, ja, jag frös om fötterna, Magen krampade & jag mådde fruktansvärt, fruktansvärt illa. jag kunde ha spytt i en bajamaja av finaste sort innan vi började simma. men alltså, kräkas i en bajamaja kändes inte so m min grej, risken finns att jag hade fortsatt kräkas hejdlöst bara för att jag blivit medveten om vad som fanns där nere.
C made topp 50 (49;A blev hon) och jag kom på en inte lika smickrande 65;e plats. Tre minuter senare. men av 1400 damer så var det ett helt okej resultat.,
och nu anna, är du fan så god & läser det här en gång till, då det mest var till för dig. Du kan ringa också, bara som ett litet tips. Jag kanske inte svarar, men vad fan. Ring igen!
Visfestivalen var underbar, det kunde ha regnat. Det regnade inte. Himlen var vacker, Tomas Anderson var söt. Sällskapet var det bästa sällskap jag hade kunnat ha. Cissi fattade ingenting men log så snällt & applåderade iallafall. jag kunde inte sångerna men tyckte om det jag hörde. Ögat var svullet & ganska rött, Louise blev till slut lite suddig men det gjorde inget för hon såg så liten ut iallafall. Henrik, du kunde sångerna, och vi hörde det. Passion är fint.
Träsmak hade vi alla tre, och någonstans i början när vissånger pratades ut & det spelades på skedar så kände jag mig så mycket mindre än sjutton år. Jag förstår inte Dan Anderssons visor, och jag förstod dom än mindre när dom nu framfördes live. Jag var så fruktansvärt liten bland alla dom andra. Skulle jag låtsas att jag tyckte om det? eller skulle jag kanske bara se neutral ut & le lite fint sådär så man inte ser alldeles arg ut. ärligt talat kommer jag inte ihåg vad jag valde.
Wijs första toner hörde vi inte & jag han tänka; Hur jävla lågmäld är han? Nån jävla måtta får det väl vara. Eller har jag sanslöst dålig hörsel?
men det visade sig att han inte alls var lågmäld med mening, iallafall inte så lågmäld att inget hördes. tekniken hade helt enkelt fuckat upp...
Vansbro, ja, jag frös om fötterna, Magen krampade & jag mådde fruktansvärt, fruktansvärt illa. jag kunde ha spytt i en bajamaja av finaste sort innan vi började simma. men alltså, kräkas i en bajamaja kändes inte so m min grej, risken finns att jag hade fortsatt kräkas hejdlöst bara för att jag blivit medveten om vad som fanns där nere.
C made topp 50 (49;A blev hon) och jag kom på en inte lika smickrande 65;e plats. Tre minuter senare. men av 1400 damer så var det ett helt okej resultat.,
och nu anna, är du fan så god & läser det här en gång till, då det mest var till för dig. Du kan ringa också, bara som ett litet tips. Jag kanske inte svarar, men vad fan. Ring igen!
Kommentarer
Trackback
