en skitdag. Sådär hopplöst hålögd som man bara kan känna sig på en tisdag som man vet är högst meningslös. En tisdag i mängden. En tisdag som inte kommer spela någon som helst roll i ens liv. Som man förmodligen inte ens minns, inte ens i nästa vecka.
tomrum.

Onödigt att göra någotsomhelst vettigt med sin tid. Bara sova bort den. Ligga av den. Kanske eventuellt gråta en skvätt också. Gråta över meningslösheten som sköljer över och sveper in, (som såndär frost som förstör svampsäsongen ni vet). Som finns och kväver. framförallt kväver. Och allt blir plötsligt mycket värre. Inte ens film kan jag titta på. För vilken film kan rätta till en meningslös tisdag? ingen film. ingen film kan det, och var står vi då, den här meningslösa tisdagen. 

jo

vi står i ett jävla träsk. Ni vet ett sånt där träsk som man ALLTID  hamnar i när man orienterat fel på idrotten och inte hittar hem. Ett sånt träsk står vi i nu. Hjälplösa. Med ben som sjunker ner lite om vi rör oss. Kan inte komma upp. Lite förbannade. Vill egentligen bara stanna där och sätta sig ner och låta det kalla vattnet bekanta sig med baksidan av låren. I protest. Är det kallt nu, är det jobbigt nu, är det ett rent helvete nu, ja det är det, kan vi använda kläderna igen eller luktar de träsk. de luktar träsk. Inte ens kläderna vill. Inget gott kommer ur den protesten.  

Ibland tänker jag att det är dumt att stiga upp. Att det inte behövs. Jag har en pojkvän som ibland när vi vaknat, med förskräckelse tittar på klockan över hyllan och med vuxen bestämdhet i rösten säger "nej nu får vi stiga upp märta, det här går inte! klockan är halv två, nu måste vi kliva upp". Varför då? tänker jag då. Varför måste vi kliva upp. Det måste vi inte. Men det säger jag aldrig aldrig. Men han vill stiga upp. eftersom nåt annat tydligen inte går för sig. Jag brukar tänka att det gör väl inget att vi ligger kvar, att vi ligger kvar fram till fem, halv sex, kanske till och med sju på kvällen. Gör det något? Vi är ju vakna. Vi är för guds skull vakna. Varför skulle det vara sämre att ligga kvar i sängen för alltid, i stället för att sätta sig upp och stirra in i datorskärmarna. Vad är det som är sämre med mitt ligga kvar i sängen? Jag undrar.  Ofta vill jag ligga kvar och låtsas att livet inte springer förbi utanför. Pausa lite bara. Låtsas att det inte finns något att göra. Men det är inte sant naturligtvis. Jag har massvis att göra och det är därför det är så förbannat tråkigt att tisdagar ska vara så jävla jävla värdelösa. 

Det gör lite ont i magen också. Inget ångestont. Eller det också men mest en skärande smärta i högra delen av magen. Precis bredvid höften. Jag har fått ett till brev från läkaren också. I det vet jag inte vad det står. Kanske hör det ihop med smärtan i magen. Kanske inte. Jag tror vi får se. Kanske är det bara tisdagen som försöker göra sig påmind.