För några veckor sedan hade Victor den oerhört goda smaken (oh hear the irony) att ta sig friheten att fippla lite med mina spotify playlists. Närmare bestämt så fullkomligt MÖRDADE han min Sova-playlist. Den spellistan som jag nästan nästan alltid somnar till på natten. En lugn och trevlig spellista är det, en spellista som viskar fram fina ord så jag kan somna i mjuka moln av musik. Han hade bara lagt till en låt, det hade han. Och nu tänker kanske du att det inte låter så farligt. bara en låt. Men då kan jag tala om att det visst är farligt. Jag hade nästan somnat när hans utvalda låt börjar spelas. Dope. Die MF Die. ja, ni hör ju. Redan låttiteln eliminerar eventuella frågetecken kring varför denna låten aldrig nånsin skall spelas nära mig.  Jag tror att det är en reklam, första trettio sekunderna. Sen börjar jag tycka att det är en jävligt lång reklam och sedan hinner jag inte tänka så mycket mer eftersom någon börjar sjunga (?) och jag nästan biter av tungan i ren panik. Det var det jävligaste jag nånsin hört. Jag blev så jävla jävla rädd. När det hade lagt sig var jag mest upprörd (och lite lite arg). Det är sån där jävla koncentrationslägermusik, ren tortyr och har man blivit utsatt en gång hämtar man sig aldrig riktigt och kommer bära med sig en själslig skada resten av livet.

Ryan Adams - La Cienega Just Smiled