Ett sånt där forever-moment

1998
jag var sju år och jag älskade aqua. jag gillade EN låt med beatles och fullkomligt AVGUDADE Dr Bombay. Sen, så kom det fram att Dr Bombay inte alls var indisk. Utan engelsman. hur förkrossad jag var. Hur besviken jag blev. Får man göra så? han var indier för guds skull. han sjöng ju på indiska? eller? engelska och indiska låter misstänkt likadant när man är sju. det var iallafall ett forever moment. och anna minns iallafall att jag berättat hur besviken jag var. Det är nästan som att hon var där. Nästan. men det är stort iallafall. SEN besvikelsen efteråt. En gång till.När man än en gång upptäcker att Bombay inte är den han utger sig för att vara. han är ju svensk! barndomstrauman.


Kommentarer
Postat av: anna

hahah. det här blir ju bara värre och värre. snart visar det väl sig att han är din pappa. han kanske gör hembesök med ett "märta I'm your father".

2009-03-23 @ 21:25:45
URL: http://dukankallamiganna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0