Härom veckan fick mamma frågan om hur det var att jag flyttat hemifrån så tidigt. Hur det kändes. jag och mamma har aldrig pratat så mycket om det. Inte alls pratat. Men nu sa hon iallafall;
"När jag stod på stationen första året och du skulle åka tillbaka efter en helg hemma så tänkte jag här ska jag stå på stationen och vinka i fyra år, och just då kändes det väldigt jobbigt att inte få ha dig hemma. Men du ville iväg, och jag ville stötta dig i det".

Gud vet att första året var allt annat än lätt. Första halvåret i Älvsbyn kan vara bland det jobbigaste och mest spännande jag gjort i hela mitt liv. Jag längtade hem. varje dag i två månder längtade jag. jag saknade & längtade men jag ångrade aldrig. det var det här jag ville, och jag visste det skulle bli bättre.
Det blev bättre, men jag saknar fortfarande gråa tisdagskvällar med min familj framför teven i vardagsrummet, vardagstrisstessen var så uppenbar. Det var så tråkigt, men det var så tryggt. Och det var så mycket hemma.

Lars Winnerbäck - Kom hem nu