Det har varit några bra veckor nu. Julen har aldrig varit min, men i år var den kanske så bra den kunnat bli. Bitvis helt åt helvete men ibland förvånansvärt tacksam. Överlag bättre än väntat och även om den aldrig blir värd sin hysteri så klarades julen av snabbt och med bara små komplikationer. Julgröten smakade bra, bitterheten över att mandeln också i år rann ur mina händer gick över innan middagen, jag fick mina fem skivor i present (vapnet, timo, andra sjunger olle, glasvegas och kristian anttila) och Emma blev glad över sina klappar. I år försökte jag dessutom mer än tidigare år att se på julafton som min födelsedag istället. Det gick väl sådär sammanfattningsvis.

Det blev varmgrader ute och snön åstadkom både glashala vägar och takras. Men det var inte hela världen, vi satt mest inne... Anna var tapper, trotsade halkan och tog sig ner på lompis upprepade gånger. Du kunde fått vara med och gjort vårt pepparkakshus men vi byggde det aldrig.

Det blev fika på safari, förmodligen satt vi för många vid ett för litet bord, men det var iallafall mysigt. Vi fick också till sist träffa Lindas Isak och hon har lyckats bra som vanligt. Vem vill inte ha en egen teddybjörn?

Sidenlakan är ack så svåra att komma överens med, det är svårt att ligga still och det är svårt att behålla sig själv under täcket.

Att säga att vi faktiskt har gjort något den här gången vore att överdriva. Jag hoppas iallafall på det, i annat fall har jag glömt en hel del. Men det har gått fort, alldeles för fort. Som alltid...

H slog sig lite överallt precis som vanligt och skulle ha lärt sig att norr om sundsvall är yllesockar ren rutin fram till juni,

L blev rädd över att hon kanske skulle bli tvungen att betala för gratispopcorn och jag & anna spontandansade på skotskt vis i köket precis så som vi borde.

Nyårsafton blev oväntad kall men ska man frysa så kan det lika gärna ske på nyårsafton. Ibland förtjänar man att frysa...Även om så inte var fallet precis då.

Att behöva säga hejdå till någon på en både arg & kall tågstation med orden

"vi syns till sommaren"

är allt annat än tacksamt. Och inte heller den här gången kunde jag låtsas vara hård & cool och behålla tårarna på insidan. Men det är sånt som händer, det är så det är. Det är så jag är.

Vecka sex åker vi till Tokholma på studieresa, jag har bestämt mig för att jag ska fokusera, motivera & engagera mig tills dess. Det går rätt okej. Jag har mycket för mig, hela tiden. I det ligger både lögn och en hel massa sanning. Men det är nåt att leva på.

Härnäst väntar stipendier, simträningar, krönikor, artiklar, prov, tävlingar och tidiga mornar på att bli ompysslade.

God Natt på Er.

Joakim Berg - Nåt för dom som väntar