jag vet att jag inte skriver här så ofta. jag hoppas att det är mer kvalitet än kvantitet men det kan man ju aldrig säkert veta. jag skriver inte så ofta bara för att jag tycker att jag inte har tid att skriva, eller för att jag inte orkar bekymra mig med att göra om mina tankar till ord.  Eller, allt som oftast, för att det inte är tillräckligt bra. Det går snabbt att radera en aFyra med bakåtknappen.

Nu är jag i alla fall hemma. Jag sitter i soffan med min dator i famnen och mamma undrar "om det verkligen är så bra att sitta med den i knät sådär länge?". Det vet jag inte om det är. Jag tror mamma oroar sig över min livmoder eller något annat viktigt för framtida barnafödande. Men jag lever just nu för stunden, och för stunden tycker jag inte om barn och struntar därför högaktningsfullt i hur min livmoder mår av datorn i mitt knä. 

Det har fastnat något på min högra lins och det gör lite ont men jag är alldeles för lat för att göra något åt det. Jag ser ju igenom... jag ser julgranen, som min pappa huggt tillsammans med annas pappa helt olovandes i skogen inte långt härifrån. Den är jävligt fin, framförallt jävligt grön. Det kan till och med vara den finaste granen vi haft. 

Jag har i år sluppit julpynta mitt rum. Ingen har ens bett mig. Jag funderar över vad det beror på. Jag hoppas det beror på att de förstått mig. Förstått att jag inte är så exalterad över julen och röda gardiner och obehagliga tomtar. Min syster hade tydligen kämpat för att förhindra att mamma hängde upp julgardiner på mitt rum. Mamma ringde till och med efteråt och berättade att "du får behålla dina vanliga gardiner i år Märta så tar jag dina julgardiner på mitt och pappas rum". Det tyckte jag var okej. Inga julgardiner. 

Men jag har julbakat, det har jag. Jag bakar ju året runt så vore liksom dumt att ge upp det bara för att det är jul. Hade varit en mycket konstig anledning och herregud, jag är ju ledig, så jag har ju tid.
 tid med mycket.

tid med den här tjejen http://www.oliviabee.com/. Hon får mig att vilja vara född i Usa. Helt remarkabelt. Väldigt vackra bilder är det med. Andlöst och ibland till och med hisnande.
Jag har tid att läsa, fast jag har inte så mycket att läsa ska erkännas. Det kanske ändras på julafton. Jag har trots allt önskat mig böcker.

Det slog mig i går, efter att ha läst ännu mer om SJ's väldiga förseningar, att jag ska åka med dem. Om mindre än en vecka. Det kan bli intressant. Jag kan få sitta upp, i trettio timmar. Det finns en ärlig risk för det. Men jag ska ta med mig mat, stora stora mängder mat. En hungrig resenär är en arg resenär. En mätt resenär däremot...

för en vecka sen så fotograferade jag Saga bakom flygeln i kapellet. Hon skämdes lite och tyckte inte hon var tillräckligt fin. Det tyckte jag. Fotografierna blev rätt okej trots att det var en lögn att fotografera i det knapphändiga ljuset från lite takspotlights och adventsljusstakar. Men allt det där känns just nu mycket avlägset.