Ibland så ångrar jag mig. Jag ångrar den sista kakan, att jag struntade i att städa. Jag kan ångra nåt så trivialt som att jag köpt mellanmjölk istället för lättmjölk.
 Jag ångrar att jag blev för full och kräktes och att jag skrek märkliga saker när jag trodde jag bara pratade högt. Att jag somnade under julgranen. Förståeliga saker.  Jag ångrar att jag inte kramade dig, syster, när du grät och att jag inte låtsades förstå.
jag pussade på fel person och försökte glömma bort det. Nån som inte togs på allvar och jag som glömde bort och förträngde.
Jag vill inte önska ogjorda saker och gräma mig över felsteg. Ingen vill väl.
Att felsteg också hjälper till att forma klart modellera-figuren är inte mycket till tröst när pappa inte är arg, utan bara besviken...
Du vill att de glömmer så du kan låtsas att du inte heller minns.
Jag vill ångra samma saker som jag inte vill ska glömmas bort. Mest för att det är något som kan bli bra men är så svårt att hantera. Som grapefrukt. Lite beskt men du vänjer dig. (kanske också surt om du har fått fel frukt) fast vi vet aldrig vad vi får. Ingen öppnar mjölken i affären.

Jag ångrar att jag inte var trevlig, snäll och förstående. Att jag inte tyckte om dig varje dag.

Jag kunde ha tittat på dig när du sov och försökt att återfå balansen. Jag skulle legat vaken och tagit tiden för mig själv. 
Jag skulle ha längtat mer men jag visste inte vad jag längtade efter.
men vi hade iallafall handlelista på ica den här gången.

Ryan Adams - Meadowlake street