jag städar nu. Det brukar som mest vara en annorlunda och inspirerande upplevelse. Lite som skattjakt men med både positiva och negativa överraskningar. oftast innefattande sånt som en gång varit något ätbart.
Eftersom jag är en mycket emotionell men inte fullt lika rationell person så gör jag sällan saker i den ordning som sakerna kanske bäst gjorts i. utan jag tar det lite som jag känner för. Lite som att låta färgen torka innan man målar väggen.
Idag bestämde jag mig för att tvätta, och sen städa. I den ordningen. Vilket gör att tvättkorgen är minst lika full nu som den var innan jag bestämde mig för att tvätta innan jag plockat upp kläderna som legat utspridda på mitt golv. Kanske var det, ett från min sida dåligt sätt att försöka smita undan min egen tvätt. Jag är lite osäker. 
Men det är sånt som händer.
Jag har hittat en ensam yllesocka också. ensam. En yllesocka som tappat sin namne nånstans i min röra. Det är, en sån besvikelse att hitta ensamma strumpor. Strumpor med tappade livskamrater. För just den yllesockan fungerar så dåligt på egen hand. Jag har bara en enda i den tjockleken och nu, ja, nu kan den här strumpan uppenbarligen inte slutföra sin livsuppgift. den har tappat sin livskamrat. det är mitt fel. Och det gör ont.