Det är nära nu. Jag har gjort mina längder. skrattat mina skratt och ätit upp mina smörgåsar.
sovit oslagbart lite. druckit för mycket kaffe. och varit alldeles för arg.
jag har varit way out west och gått crazy bananas för småsaker.
pratar du med mig så pratar inte jag med dig. Med mig blir allting monologer.
som cissi sa igår; Du & Sofie är två helt olika personer!
jag tänkte. No shit...

roger tyckte vi såg lite slitna ut. Slitna! jag vet inte om han var blind, dum eller bara alldeles för gammal. Kanske var det också önsketänkande från hans sida.
 för här är vi inte slitna. vi är mer och bättre än så. bättre än det. jag har gått från att somna till att kollapsa. egentligen så säger det allting.

det var såhär innan jul också. men då hade vi faktiskt ett halvår av pressure bakom oss. det har vi inte nu. eller jo, men inte på samma sätt.
Det var då, innan jul, som vi (tre alldeles för snygga & alldeles för trötta simtjejer) släpar sig in i matsalen på morgon klockan sju för att äta frukost. Mat-tanterna tittar på oss med tycka-synd-om-blicken. och säger; Ni ser trötta ut tjejer. Har ni vakat?
Vi tittar lite förvånat upp. (vi såg nog inte så förvånade ut egentligen, det var mer en känsla)
vi hade inte vakat. vi hade sovit. vi hade simmat. 
men vi såg ut som vi hade vakat... det är. bra.