jag får åka hem själv på fredag. För min familj orkar inte vänta på mig. så jag får glad och lycklig spendera ett halvt dygn själv i älvsbyn för att sen själv kliva upp vid femtaget och sova bort hela långfredagen. det där sista bekymrar mig inte så mycket. jag hatar påsk också. och jul. högtider är för personer som tycker att dom är lyckliga. jag är inte det. jag gillar inte högtider. det enda jag gillar är nog min födelsedag och den är inte ens officiellt röd.
men det är alltid såhär. är det frågan om pengar, så ler pappa och betalar. Snackar vi stöd, så kan jag glömma det stenhårt. Bra är inte bra nog, vinner jag inte räknas det inte, och dom har aldrig sett mig tävla. Pappa tycker inte att jag simmat bra förrän nån sagt det till honom. Så, en del dagar räcker jag inte till. oftast är det så.
jag räcker inte till för mig själv heller. och DET gör inte saken bättre. Jag har inte haft samma förutsättningar som alla andra. Jag har inte kunnat simma lika fort eller träna lika hårt som ni. Och, okej, det är inte erat fel. Men jag har aldrig fått den där chansen. Så jag blir arg när pappa inte orkar kliva upp för att se mig simma, när mamma inte orkar vänta tills jag kommit hem och när någon inte orkar kämpa mer än nödvändigt eller tar det lugnt för att det går lätt. när jag går upp fem tre dagar i veckan, äter syra med blodsmak i käften, kräks innan loppen, gråter av huvudvärk, simmar det bästa jag kan nästan hela tiden,  går upp och ramlar för att det snurrar. Då blir jag arg för att ni inte kämpar. För att ni inte vill det jag vill så himla mycket. Och för att mina föräldrar inte ställer upp för mig som alla andra.
Så,idag mår jag inte bra. och är det nån som har ett par sportiga föräldrar till låns. så kan ni tittat i kontaktannonsen på sidan tre.  I'll be there.