jag är hemma nu. och det känns bra. faktiskt. det är inte lika grönt här. grått mer. men ändå. anna är här. mamma, emma. ALLA är här. linda kommer snart också.
jag har sovit till tolv, vilket är helt okej eftersom vi somnade vid tre... och nu sitter jag med min syster & dricker kaffe i vardagsrummet. som det alltid borde vara.

men alltså, det är ett par saker som dom måste vänja sig vid här hemma. typ att jag smyger in på emmas rum & rufsar runt i håret och luktar i nacken. kramar min mamma ungefär åtta gånger varje kvart och knappt släpper ut henne genom dörren. att pappa får hundratals meningslösa sms bara för att jag saknar honom & för att jag vill att han kommer hem. NU. anna får acceptera att jag drar i hennes käkar då & då och klappar på hennes bakhuvud & kallar henne babyhead. sånt som dom får vänja sig vid. Och linda, vad jag ska göra med henne har jag inte riktigt bestämt mig för. Men jag vet att hon finns där, och det räcker. Kanske får hon stå ut med EXTRA dåliga skämt från min sida bara för att jag vet att hon kommer skratta.
men det är sånt som känns bra. väldigt bra.

Chumbawamba - I get knocked down
man blir så jävla nostalgisk.