Idag gick jag upp vid åtta(jo, på morgon), en mäktig upplevelse då jag brukar somna vid den tiden vanligtvis ungefär... lit ljug, men ni fattar grejen. Jag tänkte i två sekunder ligga kvar. Det strök jag med argumentet; kommer jag upp vid fem i älvsbyn ska jag fan ta mig upp vid åtta i kiruna.och, I made it. Alla jävla morgonträningar har kanske gett lite effekt. För efter en halvtimme var jag på som fan, pigg & vaken. Och väldigt kaffesugen. Såg till min förtvivlan att det hade snöat. Så jag strök min springtur upp till gymmet, det fick bli efter lunch. när snön, hrm, smält lite!
det bidde bak på morgon istället. Helt stört, jag tror aldrig att jag i hela mitt liv bakat bullar nio på morgon. men nån gång ska ju vara den första för mig också.
En lite absurd upplevelse blev det. Jag kände mig himla individuell där jag stod. I köket. Halv tio på en torsdagmorgon, bakandes bullar till Bob Dylans It's not dark yet. Det var egentligen bara vinet som fattades. för den ultimata svårtippade poetiska känslan. Men alltså, bullar och Bob är svårslaget.

Nu är jag totalhungrig, har kört styrke på gratisgymmet på Daddy O's jobb & sprungit fram & tillbaka. I'm the man! eller. bob är the man!