Tidigt imorse bestämde jag mig för att på riktigt göra en alla hjärtansdagsdiss. Jag drog på mig min platsrustning och gick ut för att avbefolka världen med hat.  Det funkade sådär. det blev mer hatkärlek och avbefolkningen fungerade inte alls. 
jag fick bara två jag tycker om dig smskedjebrev, och jag föll för frestelsen och skickade tillbaka det ena mest för att det kom lite oväntat och för att det kändes så elakt och bitter att låta det ligga orört i inkorgen. lite som att säga okej när nån sagt jag älskar dig.  fast på en annan nivå, såklart.

Hemma i kiruna förklarade också Emma sitt hat mot alla hjärtans dag för mamma och passade också på att tillägga hur kommersiellt det blivit. Sen gick hon ut och hämtade blombuketten som Håkan skickat. Hon upptäckte att blommorna förvandlats till frostrosor, och var ganska makabert skadade. Emma blev då argare än vad hon vart på hela allahjärtansdaggrejen och ringde och klagade på sina blommor som stått ute på trappen ungefär ett århundrade för mycket.  Mrs. Blomsteraffär gav bitchblicken via telefon och pappa fick göra en rescueinsats á la baywatch och åka in för att byta ut sin dotters skadade blommor. Mission accomplished. men vad gör man inte för en förtvivlad dotter. 

jag föll för grupptrycket och delade allahjärtansdaghjärtan (ni vet, röda, sockriga, finns på ica) med cissi och sofie. det var trevligt. men godis är oftast det. 

Idag har jag haft mitt livs längsta onsdag på en torsdag. Sofie hade både tisdag och fredag, men bestämde sig nog tillsist för tisdag. 
halvnio bestämde sig sofie för att göra allahjärtanslidandet kort och gick och la sig. Av okänd anledning. mest troligtvis var hon trött, men ett par röda godishjärtan kan ha nånting att göra med det.

kvar är  jag och cissi, slagna hjältar och vi borde gå & lägga oss.