herregud vad jag tycker synd om mig själv just nu.
och herregud vad jag tycker om dig emma.

jag har allt.
allt jag inte behöver.

jag simmade imorse.
fast jag visste att jag inte skulle. jag satt där i sängen med halsen uppskuren och lät det bli en bra idé att gå och träna.
det var, ingen bra idé. det kan mycket möjligt vara bland det dummaste jag har gjort i hela mitt liv det här året,
varje simtag rev upp psyket mer än halsen och jag inser till sist. jag orkar inte mer. inte idag. inte med den här kroppen. inte nu. kroppen har redan ont. den är redan nedbruten och jävlig. jag har det där viruset som äter upp mig innifrån. och vad gör jag. jag plågar den igenom simtag efter simtag, längd efter längd. Och när vi äntligen är klara är det inte skönt. det gör bara ont. överallt. benen känner jag inte. huvudet dunkar. kvällsfikat från igår är en bra bit på väg upp i halsen. och jag orkar inte. inte mer. jag står där & låter vattnet bli kallt runt vad som en gång kändes som mina ben. jag lutar huvudet mot kaklet & tänker; vad fan håller jag på med?
tar stegen upp ur vattnet. jag kommer knappt upp. det är den brantaste jävla stegen jag nånsin har sett. men för tillfället, så är allt så jävla brant. och jag är så grymt fed up & så otroligt besviken på mig själv att jag inte ens kan torka bort ångesten tillsammans  med vattnet på handduken ute i omklädningsrummet.
vi har röstat nu, min kropp & jag. En gång till. Imorse vann jag när jag släpade med mig själv till simhallen. kanske förlorade jag egentligen. fast det bryr jag mig inte så mycket om. nu har valresultaten ändrats och kroppen har vunnit en jordskredsseger av det inte så lyckliga slaget. Jag har insett det nu.
Jag är sjuk.
Jag ska inte träna.
Jag klarar inte av det. och min kropp, den förtjänar det inte.

så jag ligger här nu. Ifeellikecrap.com. Det är inte ens .se. det är .com. för mycket jävligare än så här blir det inte.
det här är jävligt på internationell jävla nivå.