Varje gång, precis varje gång jag är i älvsbyn trabbas jag av kreativitetstorka, skrivkramp & lite alla möjliga begränsningsfaktorer. Ett hyfsat problem eftersom hey, jag bor faktiskt där... Och jag vet inte varför, kanske är det för att jag får ha alla mina kreativitetstoppar på full fräs hela dagen för att jag går media och har använding för det, eller så är älvsbyn med alla söta (?) bybor väldigt begränsande. Jag vet faktiskt inte. och jag känner kanske att jag borde lämna den här bloggen ifred tills jag har något spec on my mind att berätta om eller några memory notes att ta av. Jag tänker överhuvudtaget inte speciellt mycket när jag är där/här, beror lite på. Måste jag ha min syster & anna, linda, mamma, pappa runt mig för att fungera som jag ska? är det verkligen så illa? 
det finns möjligen lite sanning i det, för vi är rätt olika jag, cissi & sofie.  eller rätt & rätt, om cissi bygger hus & sofie gräver sten så plockar jag blommor. Det är den nivån på oss. ni har lite för mjuka bollplank flickor. jag behöver solid hard.  vi pratar för mycket alla tre, men det är ofta samma ämnen, vi byter fort och jag tror ingen av oss egentligen har varken tid eller ork att lyssna ibland.
Och syster/anna/linda hjälper mig mer än ni tror.
Jag hinner liksom aldrig utveckla några större tankar med er två (förutom diverse terapisamtal med CC som inte ska glömmas bort men som inte alls passar sig att hänga ut här), å det är kanske inte så konstigt eftersom vi gör olika saker & faktiskt inte har känt varann så himla länge iallafall.  Simningen är ett annat alternativ, såklart, det tär. Utan att börja överdriva. så, ja, det gör det. tär.
Jag kanske behöver nåt som är djupare & lite mer på flera plan för att fungera hela vägen. lite mer välkänt. lite mer & lite bättre. lite flera tio-år-tillbaka-ni-vet-vad-jag-menar-skratt. Sånna jag inte kan få med er.
 jag kommer hem såsmåningom, då kan jag kanske hitta nåt bra, som jag vill dela med mig av. eller så kommer lust & längtan när jag gått in samma gamla skor en gång till i älvsbyn. förhoppningsvis.
och jag vill helst inte trycka på publicera nu. Det här känns inte som det var bra nog. (du vet nog hur det känns HerrH)
och läser jag igenom det så lär det aldrig bli publicerat heller & om nån dag när jag ser det här kommer ångesten ta överhanden & jag ska tänka märta, fan, det är lågt tillochmed för att vara dig)
men jag är kvar. och ni är kvar. 
Linda rensar röda vinbär, en bra tid kanske, och anna ligger & ser sömnig ut med en Elle i handen. time to sleep ladies, time to sleep. Anna får soffan, och jag tar madrassen & täcket. En helt okej utgång.

"jag skulle springa efter men trampa snett, iblad gör man fel ibland gör man rätt..." 
tack markus, men det är det enda jag har tänkt på idag. fan.