Jag har lagt ner alla mina saker nu. Iallafall nästan alla. Det står kvar några ensamma flaskor på hyllan och sminket i necessären är orört. Annars, så har jag faktiskt packat allt nu. Sommaren har sjungit klart på sista versen & det har blivit dags för mig (för oss) att lämna småland ungefär som det var när vi kom.
Emma har lackat mina naglar. så det är klara mörkröda naglar som slår emot svarta tangenter när jag skriver det här. För ja, jag har naglar nu (ta i trä). jag har iallafall åstakommit det under sommarn. slutat bita...
Och när jag sitter här nu, med bara ett par timmar kvar i söder så är det så lätt att minnas det man aldrig åstakom under sommaren. Tagit den där obligatoriska eftermiddagspromenaden ut på Järö, kastat frisbeen på fotbollsplanen, haft kräftskiva, solat lite mer & lite längre, läst den där boken & provat hängmattan, hoppat på studsmattan bara en sista gång. alldeles för lätt.
Kanske hyser man alltför stora förhoppningar. sommar med stort S egentligen. så många löften som ska infrias & saker som ska göras. allting under två stackars månader som bygger förväntan på ett helt nytt sätt.. Det är lite som med nyårslöften, man tror man menar det bara för att man sagt det högt. Det är en ny början i mitten av året. En ny chans, ett nytt försök på de där gamla löftena. klassiker som Träna mer, äta mindre, njuta mer, stressa mindre, promenera mer, såsa framför teven mindre blir självklara. Se nya ställen gå nya vägar hem klippa gräset på ett annat sätt.
Och nu är det alltså min tur. Att sitta här & tycka att jag har gjort allt jag kunnat för att just min sommar skulle bli världens bästa. Försöka förtränga känslan av en smygande sensommarångest på god väg att bli höstnoja och tanken varför blev det inte mer? varför blev det inte bättre?.
Och jo, jag satt här ett tag, kanske ett par minuter & kände att jag missat min egen sommar, men så glömde jag vad jag tänkt att jag skulle göra. Så länge alla är tysta & inte säger högt vad vi inte gjort går det bra. Då överlever jag.
Men sanningen är att jag nog har haft en av de bästa sommrarna nånsin. fått lite frihet & varit inlåst på samma gång. En härlig mix. Bitvis, kanske inte så roligt. Men med höjdpunkter som är bra mycket högre än vad Sommar 2007 erbjöd. Då var Anna min högstapunkt & föremål för min längtan. I år har jag kanske inte längtat så mycket som förra året, men det är bara för att det har varit tätare mellan höjderna. Å andra sidan har gapen mellan mina höjder vart djupa nog för att inhysa okända mörkersökande havsdjur.
jag tänker inte namedroppa mig igenom min sommar, det händer inte. förhoppningsvis har jag full koll på hur jag tillbringat mina sju (?) veckor i småland. oron för att jag skulle sakna nånting vid min namedropping håller mig ifrån det.

Robyn - Cobrastyle