ja, rubriken kanske lämnar mer att önska. men finns det bara en enda lång mening i huvudet så är det det som gäller. hade emma fått som hon förmodligen ville hade det antagligen stått The story of Prins Charming & Mrs Mjao. Men det får stå för henne. (för jag är inte en mrs & Herr H, ja, du är helt enkelt inte varken min prins eller en prins...) och om det är nån stackare som sitter helt nollad och fattar ingenting av det här så är det början på en halmstad sammanfattning. MIN halmstadsammanfattning.

Jag hatar att resa själv. Det blir paranoia, fel tåg, frågor, rätt buss, titta åtta gånger på biljetten & handskakningar i ett. Resa ensam är helt enkelt inte min påse potatis. Men jag började iallafall på rätt buss vilket är en grandios fördel. Det underlättar. bussbyte i oskarshamn och jag kunde inte riktigt komma överens med den staden. var oskarshamn fint? Var det fult? Eller var det bara en jävligt strange mix av en hyfsad park & en ohyggligt ful busstation & rött & gult tegel? Jag kunde inte bestämma mig. Mannen bakom mig i kön hade uppenbart bestämt sig, fast fel kanske. "Ah, egentligen så skulle jag ju till Estland, men nu blev det Tommelilla istället. Men det kan inte bli bra jämt" Här står det alltså, bakom mig, en man som helt allvarligt var på väg till estland men så sket det sig. Och jag skrattar lite tyst & undrar vad som hände mellan estland & tomelilla? och gud vet hur man stavar till tomelilla...
tre timmar senare så tror jag att jag hamnat på fel tåg. För det är fem minuter kvar till Älmhult & inte ett industriområde i sikte. tänker lite panikartat att hur fan ska jag förklara för mamma att jag hamnade i Tvärköping istället för Älmhult. Men, sen så visar det sig att Älmhult ligger mer öde än alla norrländska vidder och att jag visst satt på rätt tåg. (ett mycket modernt tåg dessutom.) Jag hamnade iallafall till sist i halmstad. Och vägen dit var ganska rak.
sen så blir det mest ett kaos av väldigt hungrig, kramp i magen, en Lasse i hällregn, med komp av blixtar & åska och vrida ur den ljusgråa koftan som blivit mörkt grå. Fryser, duschar jäkligt varmt och mysig vansbro tisha.
 blackout.
fredag morgon, vaknar illamående (eller var det rätt morgon?). vaknar jäääävligt illamående.Som en bakfylla fast utan fylla före. hejsan voltaren & sen staden. (är det rätt dag?). Och där kammade nog både E, H & H hem vuxenpoäng. De två första genom att hushållsshoppa på Åhléns och den tredje genom att faktiskt vara väldigt snygg i väldigt tveksam röd tant-yllemössa. 
annars väldigt mycket p3 & citat som " jag tycker det är fint när man heter nånting, och sen så heter man det" (flicka på radion,) eller "traditionsenlig tradition" (pojke, inte på radion men bredvid mig). utomlandskänsla, dörren öppen
Lördagen var strange all over. Melodikrysset med engagerade mammor by phone, promenera långt, handla på ica, lösa alldeles för svåra korsord på helt fel sätt, yatzy med en tärning för mycket (inte mitt fel) och faktiskt laga middag för första gången. Och här nånstans ville jag åka in till Halmstad och titta på fulla ungdomar utanför hemköp, det hände inte, och kanske var det bra. kolsvart kaffe. istället. fast ordet kolsvart räcker inte för att beskriva kaffet jag så egenhändigt brygde med mina bara händer & en kaffebryggare. det var, lite beskt! men fullt drickbart.
inte längre kvavt, mer kallt,ont ont ont, nåt märkligt telepatiskt, nån som var för nära, min sjal på dig, mcdonalds, promenad över broarna i regnet, nån som fick lida mer än mig, winnerbäck eller vädret, skratta smått hysteriskt, korsord korsord korsord, te, frågor, dåliga svar från en som försökte och sova fyra timmar. om ens det. 

och i Nässjö (jag blandar alltid ihop nässjö med hässleholm) blev jag förfrågad om tjugo kronor till en tantalkis. jag ljög & sa att jag bara hade kort... samhällstjänst? 

Säkert! & Markus Krunegård - det kommer bara leda till nåt ont
kyss mig inte, det kommer bara leda till nåt ont

Jag har lite issues med närhet. det vet jag. alltför väl Det skrämmer mig lite. Det är därför jag blundar när nån tittat på mig lite för länge, därför jag vänder bort huvudet när nån står lite för långt inne på min planhalva, därför jag knuffar & går därifrån. Jag vill inte tappa kontrollen, jag vill ha mitt fokus kvar där det alltid har varit, en bit bort.Jag vill kunna gör vad jag vill, och det funkar inte så om man är mer än själv. När jag pratar, har jag kontroll, även om det kanske inte verkar så... När jag frågar, så bestämmer jag vad jag vill veta. jag väljer ut det jag vill höra på eller lyssna till. Anpassar det lite efter mina önskemål kanske. Jag vet inte.
Prata är lätt, det är lite som att lyssna på radio, väldigt objektivt. Bara att stänga av och gå därifrån. glömma.
närhet, fysisk närhet, är svårare att gå ifrån. lite svårare att glömma. Det äter upp mig lite inifrån. jag har tappat kontrollen och fokus är suddigt. vill jag nåt annat nu? Det är som att ta med sig klänningen hem från affären. Det blir väldigt påtagligt vad man har gjort. Använder man sen dessutom klänningen! katastrof. Både prata & ta på. Hur personligt utlämnande är inte det. Risken finns ju faktiskt att nån påpekar hur fult klänningen sitter på mig och sen klipper sönder den & raserar mina cinderelladrömmar. Och jag är fruktansvärt rädd för att jag ska spilla & få fläckar på klänningen, därför lämnar jag den oftast bara i butiken... så man slipper tänka på det. Eller tänka på det på fel sätt. Det är också väldigt lätt. man måste tänka på rätt sätt om vissa saker. 
Det heter ju att har man sagt A måste man säga B. Och jag säger både A,B, C & D. men sen går jag om jag kan. Det är det vänner gör, inte går. Men pratar. En slags oemotionell närhet men med förståelse för varandra. vill jag ha en kram tar jag en kram. för att jag behöver det för mitt högst personliga välbefinnande inte för att jag vill krama personen i fråga för att jag råkar tycka om henne eller honom.
Jag vill gärna tro att jag är okomplicerad & enkel. Och kanske är det så lätt, kanske. Eller så är jag bara enkel från flera håll & måste hela tiden välja riktning.

Är vi telepatiska H, eller bara telepatetiska? vi tänker olika, men vi tänker likadant om samma saker. Och jag lämnar det där så får du tolka bäst du vill.

Lars Winnerbäck - Sen du var här
Markus Krunegård - Den som dör får se
Kent - Columbus
Ulf Lundell - jag vill ha dig (jag vet! otippat val, men jag vill också kunna känna som Uffe gör i den här låten)

och tack Halmstad för att jag fick se den regniga, åskiga sidan av västkusten. jag trivs nästan här i västervik nu. att det har gått såå långt...

OCH för att vara lite os såhär nu när det gått käpprätt för dom svenska simmarna så måste jag säga att om jag hade fått byta kropp med någon hade jag bytt med Anna Lindberg. Så snygg hon är! 

Hello Saferide - Loneliness is much better when you're not alone