jag gillar regn. jag gillar tillochmed regn väldigt mycket. nästan ohälsosamt mycket. 
man får liksom en anledning att inte göra nånting och man får klaga, för det regnar ju, mitt i sommarn. Man får gråta också, får man. för det syns ju inte, inte i regnet. svära, kan man också. sitta inne hela dan och bara må sådär härligt jävla dåligt. därför  gillar jag regn. Lite för många dagar med sol tenderar att göra mig aningen deprimerad. titta, det är sol ute. Vad ska vi hitta på idag? ja, vi solar, för jävla hundrade gången den här veckan. tråkigt att bara ligga järndöd på stranden? inte då. herregud vad jävla roligt det är. och ligga där. bara. ligga. sova lite. igen. sola på mage, sola på rygg. nån jävel sprättar sand, man badar och tokmarineras i fin vit sand. stenstrand är bättre, dom fastnar iallafall inte i pannan på mig... men ni fattar grejen, sol ÄR deprimerande. bättre än inget väder alls, såklart, men ändå. Jag är klar med öland nu, och vi har haft sol. hela tiden. utom igår, men då var vi heller inte på öland. Det har varit ganska tacksamt, men jag är som en iller med nån bokstavssjukdom. Lite pestsmittad sådär och ganska ivrig att göra saker hela tiden. 
Och gud vet att vi har gjort grejer, bara inte hela tiden. Nåt jag inte har gjort är mat, jag har ätit fruktansvärt lite, det är ju liksom ingen som blir hungrig när det är sådär snorvarmt ute. Alltid, när jag inte äter, blir jag gnällig. Har jag dessutom lite huvudvärk samtidigt förvandlas jag snabbt till en kvinnlig & ganska brun version av Hades, som dessutom matvägrar. Tvingas man, uppepå hela Hades-matvägrar-grejen sova med samtliga familjemedlemmar inom klapp-avstånd i det som antagligen är århundradets minsta segelbåt är stressen total. Och det är inte det att jag inte haft roligt, mysigt eller förbannat trevligt. det har jag. bara inte hela tiden... när mobilen heldör och mp3n slutar spela min musik, och jag tvingas sitta i servicehus efter servicehus, bredvid toaletter och dryga nollåttor som är SÅÅÅ SEGLING. då brister det för mig. jag blir som Kajsa Bergkvists hälsena när den gick av. som den ruttnande melonen i botten på komposten. som den överkörda mördarsnigeln inmosad i asfalten.
I fredags, nådde jag botten. Herregud, jag hade så himla tråkigt att ord inte är värda att beskriva den tristessen.
men det har varit fina dagar också. Som väger upp (bara inte just den där fredagen...).

24/7 - byxelkrok, öland.
bort från halvfarten och den skymningsdunkla tristessen. Bort från beskurna ekar och söndersuttna fåtöljer.
över sundet till det gamla nya.
ett djupare vatten, en annan del av östersjöns smaragdgröna vågor.
ibland färgade blå av den där världen ovanför.
det som var glömt men fanns där hela tiden.
Dit jag inte önskade nån tjej i hela världen, men där jag ändå fann nåt jag inte visste att jag ville ha.
Där
Bland skarpa stenar på stranden och höga vita master längs med kusten.
Bland människor jag älskar och saker jag vill göra
Små människor leker, men jag är för stor.
Jag växte inte upp här, jag har kommit bort.
men det här är det finaste bort som jag har sett på ett tag
(våra båtgrannar börjar varje mening med "Du Älskling?" och pratar som Vanheden.)

26/7 - bödasand, öland.
Idag var en av dom dagarna när himlen var blåare än dom badlakan vi låg på. När huvudet dunkade hårdare än hjärtat & pigmenten på magen inte riktigt ville.
jag & Emma, sex år på nytt, leker i vågorna och vägrar gå upp trots att Håkan fryser så mycket att familjelyckan riskerar att utplånas. En bra dag.

27/7 - still öland, Byxelkrok, Sandvik
varmt, varmt varmt. marknad (som jag hatar), äter körsbärsglass (inte gott) och köper ett par badshorts för att fira vad som helst. mamma betalar...
sandvik by night. fruktansvärt idylliskt. vi äter korv & makaroner till middag (!) ett ytterst sällsynt matval hos oss. Pappa är lyrisk.

30/7 - ska ge upp öland
Vaknar vid niotiden när nån vrålar; Märta, vaaaakna! motorn brinner! eller nåt i den stillen. jag; tokpanik. Pappa; skitarg. Mamma; Owe, vi har ingen styrfart. Emma; jag har en teori.
Vi seglar tillbaka till ön vi kom ifrån med en lätt rykande motor som luktar hyfsat jätte bränt.
jag solar på bryggan, för lat för stranden...

1/8 - Punschviken, tråkigare än det låter
jag är trött på blåa skyar, vackra vikar & tysta träd.
Barnskratt, sand mellan tårna och en alldeles för smal luftmadrass.
jag har inte hjärta att krossa ytterligare en geting under böcker & skosulor.
jag vill hem. tror jag.
Jag vill hem till den där hösten som Anna tydligtvis redan har börjat ana trots att hon precis börjat sommarjobba.
istället ligger jag här, utom synhåll för grenarna i vinden, barren på stenarna & en kvävande sol som lider av lätt solförmörkelse, med en släng av första augusti ångest och alla som undrar var jag är och vad jag gör nu. jag vet inte. bryr mig inte.Svarar inte på frågorna och svär i tystnad över dom dåliga skämten och den halvläskiga salladen vi fick till middag igår
Ibland när jag tagit på mig för mycket så känns det såhär.Eller som nu, när jag lallar runt utan riktning, så känns det också såhär.
just SÅHÄR känns det.

2/8 - Blankaholm
Marknad. igen. mamma gillar sånt här. Inte jag. Allt är hemmagjort, men det kan bero på att det är hantverksmarknad. jag känner mig hursomhelst mycket kulturell.
pappa klagar över att han är pank och mamma säger högt och konstaterande; ja, det är det som är så tråkigt med dig.
hemma. till sist. pappa avslutar kvällen med att accidently låsa ute mamma och sen gå & lägga sig.
vi släppte in henne, men det behöver jag kanske inte nämna...

3/8 - hemma, hemma, hemma
Jag vaknar halv sex, svär, somnar om, vaknar vid åtta. svär igen, men somnar inte om. och det kunde väl iallafall ha regnat?