Jag tror, utan att säga för mycket. Att det officiellt har blivit vår i Älvsbyn nu.
Slasket har börjat försvinna, isen har börjat tina, pölarna krympa och idag såg vi varm asfalt för första gången på väldigt länge. VARM asfalt! (i april!!!)
Men vår, NU?
Vintern var väl inte slut, eller missade jag när den packade ihop & försvann?
I Kiruna bygger man fortfarande iglos helt ovetades om att det skulle ha varit vår. fast det skulle ju inte det, ha varit vår där menar jag.
Här är jag inte riktigt redo att släppa mina långkallingar än.  Inte sådär vind för våg. Dom brukar vara mina trogna följeslagare åtminstone till början av juni. Men nu börjar det bli varmt. VARMT. har inte hunnit klimatanpassa mig riktigt än. Min årstidsklocka står fortfarande iställd på staden norr om allt och lite till. Där isbjörnar är som äpplen och päron och där lovikavantarna häger med till midsommar.  
så jag vet inte hur jag ska hantera det här. Det var ingen som berättade för mig hur det var när jag flyttade hit. Det var ingen som sa; Märta, i Älvsbyn är det vår innan det blir sommar. I Älvsbyn är det varmt innan det blir kallt.
I Kiruna kommer våren efter vintern. Som en del av vinter. Sen kommer sommaren. Ungefär så varm som den här våren. och det är nästan inte varmt innan det blir kallt. Men det blir min första vår här. Och jag känner mig lite gladare. Lite varmare.
Och det här blir nog bra såsmåningom. Jag kan nog trivas här. leva här.
måste bara lära mig att ta av mig långkallingarna i tid.