I måndags låg den där och sprattlade.

på rygg, med sina korta svarta ben rakt upp i luften. Jag tyckte synd om den. Så jag vände på den.  Jag vände flugan. Jag är en flugvändare. Jag erkänner.

Igår låg den på rygg igen. Med dödskramper.

Den har flugit så förvirrat hela veckan, som det där jas gripen planet som störtade härom året (det kanske var i år, ärligt talat, jag minns inte). Men det var tydligen hela avlidnings processen.

Jag har sett en humla dö på det sättet tidigare. Det var en extremt ångestfylld & jobbig upplevelse. Den fick dofta på sina sista blommor på ett blad under en lampa i ett växthus i Norge. Jag tror den fick en fin avslutning.

Hursomhelst, den här flugan, som jag så humant vände på, fick avsluta sitt fladdrande liv i en ostädad trappuppgång. På översta våningen. I Ugglan 2. And there was no pride in that moment.

Idag låg flugan bara där. Helt död. Avliden. Men den låg rätt väg, så jag kunde börja liksvepningen utan att vända på den. Ibland har man helt enkelt tur.

I alla fall så ligger den ligger inte på samma plats som den dog på. Den har blivit flyttad!

Fast det kanske var lika bra. (sofie tog sig friheten att sparka undan den) för jag blev så illa berörd när jag såg den. Det är nånting med döda djur. Även om det bara är en fluga.

 Så kom nu inte & säg att du har haft en jobbig vecka....

För jag fick deala med döda flugor.

Inget jag kan rekommendera.

Och idag älskar jag med Anna Ternheims Wedding song.