I won't be found
och om blommiga tapeter.
drömmer inte om finsk pissoartapet och stavlimmad svenneekparkett.
drömmer om secondhandklänningar och om ett hem. Mest om ett hem. Och om att resa. Därifrån.
drömmer om att stå i provrum i en klädbutik där pojkarna i rummet bredvid inte provar kläder efter devisen "om du har ett par stora jeans måste tröjan vara ännu större". Jo, för så klär de sig i Kiruna de små pojkarna. Med tröjor större än jeansen. Jag tycker om beiga chinos och smala cheap mondayhistorier. Jag tycker inte om när jeansen är stora och tröjan större.
Jag tror jag har slutat tycka om min hemstad. Men det får jag inte skriva för då blir min syster så arg, så arg. Jag rår inte för det. Rår inte för att hon blir arg och rår definitivt inte för att Kiruna och jag slutat komma överens. Jag kan inte ens skriva att jag tycker det är för kallt i Kiruna, att det är därför vi inte kan enas. Mest för att jag bodde tre och ett halvt år i Älvsbyn och där var det om möjligt ännu kallare. Vi frös. Oj som vi frös.
drömmer om anna. drömmer om linda. drömmer om billigt vin och en dyr fylla. drömmer om att dansa tills benen inte bär mig.
drömmer om en cider eller tre inne på någon krogtoalett. fyndigt insmugglat i handväskan. öppnad på dörrhandtaget.
drömmer om att inte vara lik vare sig reese witherspoon eller jenny mccarthy.
drömmer om att vara det asfaltsbarn som pappa en gång sa att jag var. Ett asfaltsbarn. Jag är inte född sån. Eller kanske är jag. Jag är livrädd för spindlar och kryp svåra att identifiera. Jag känner lätt obehag i tät snårskog och får lite lite panik när det ska orienteras. Men kanske kanske beror det på att det på fjället inte finns någon skog. Ingen skog alls. Sådär så det går att andas.
Hon blir arg för att M aldrig gav staden någon riktig chans, och för att hon inte är villig att ge människorna som bor i den, en chans. Irriterad för att man inte kan grunda sina värderingar om en hel stad på bara den tiden som ligger närmast i minnet, som för M är tiden i högstadiet. VEM tycker att staden man bor i är fantastisk under högstadiet?! Arg för att du har glömt allt det underbara som kan finnas i en liten simpel skitstad som Kiruna. Barndomsminnen, där du som 7-årig liten oskyldig flicka kan promenera till annan 7-årig oskyldig flicka vid namn Linda, utan att behöva vara rädd en enda sekund för att bli våldtagen eller kidnappad. Det enda du behövde vara rädd för var den stora gula traktorn som plogade upp snöhögen i rondellen, bara för att du skulle kunna bygga kreativa snögrottor och stjärtlappsbanor med din syster. Och även om storasyster har myntat många fantastiska uttryck, så var det inte hon som myntade uttrycket "gräset är inte alltid grönare på andra sidan", det var någon annan stor tänkare. Var glad för att du fick växa upp här, för du har väl växt upp? Du är väl vuxen nog att uppskatta det underbara i att ha fått en barndom där leken stundade direkt utanför dörren, där alla timmar utomhus var en hyllning till snön och inte till betongen? Vuxen nog att se på Kiruna med lite distans till det lilla hat du har lyckats bygga upp. För jag lovar, att de flesta småstäder är nog exakt så små och pissiga som du tycker att Kiruna är just nu. Eller "tattiga" för att använda dina egna ord. Det innebär inte att man måste förakta dom. Så sluta vara så himla tornedaliskt bitter Märta, väx upp och var lite mogen och uppskatta det Kiruna trots allt gav dig. Till exempel din tornedaliska pessimism! :) Du hade nog känt likadant även om du hade växt upp i någon annan stad med ca 7 invånare. Och bara för att du inte älskar den här staden behöver du väl inte hata den heller? Gör som jag, hatkärlek fungerar bättre än man tror.
Och jag tror att den barnsliga lilla friheten 7-åriga flickor hade på LOMPIS C under 90-talet skapade fantastiska vuxna kvinnor som älskar vackra trägolv och blommiga tapeter, kvinnor som kan sakna att plocka svamp om hösten och tystnaden på toppen av ett fjäll i mars.
Jag kom på en fråga!
Hade Märta hellre växt upp i Rinkeby utanför Stockholm, Rosengård utanför Malmö eller Biskopsgården i Göteborg?
Emma säger: snö, fjäll, frihet!
Märta säger: järnrör, bränder, kvinnomord!
Mamma hälsar:
PS: Hur trivs du i LIATORP?
Syster syster..Du kan slå lite på mamma för det där sista... Jag har aldrig skrivit att jag inte älskade att växa upp i Kiruna, för det gjorde jag. I de två sista raderna skriver jag att jag älskar fjäll. Men syster kanske tyckte det var för subtilt? Jag har tyckt om Kiruna. Väldigt mycket. Men inte längre. Jag kan inte ens vara distanserad. Inte än. Därför att det som var så fint när jag var sju inte längre är där. När jag kommer tillbaka ser jag inte det som fanns när jag var sju, jag ser det som det ser ut, i mina ögon nu, i en 19-årings ögon. Det som finns kvar...tja. Jag har barndomsminnen. Det har jag. Men jag kan inte älska något nu för att jag älskar mina minnen. det är väl att inte utvecklas, är det inte? Att stanna kvar i en tid som inte finns. Och att jag slutat tycka om Kiruna, ja, jag har inte tillbringat så mycket tid där de senaste 3.5 åren, det har jag inte. Så jag känner mig mindre och mindre hemma. Och for the record så tyckte jag ganska mycket om kiruna under högstadiet...så du vet om det.
Storasyster kan meddela att hon idag (numera igår) har åkt stjärtlapp i kallebacken bakom annas, nu före detta, hus. Och den fanns kvar. Och jag hade minst lika roligt i den som när jag var 7. Punkt. Den var bara inte lika brant som jag mindes den.
VAD är det som du (nu för tiden) inte tycker finns kvar i Kiruna? Exakt VAD är det som du kan avsky så mycket? VAD är det som har försvunnit? Förändrats?
Klart att de blir annorlunda att se en stad i ljuset av vuxenheten, men man ser väl inte med samma ögon heller?
Är det för att din kärlek inte gick att hitta här? För att du hittade den någon annanstans?
För att det är lättare att älska villkorslöst på en annan plats, i en annan stad, där bagage och minnen inte finns?
För att du kan vara en ny Märta, i en ny roll? För att det inte finns några förväntningar eller krav på hur du ska/förväntas vara? För att det är.. lättare.
Det verkar ju inte vara miljön som du hatar, är det människorna? Är det åsikter som människorna har? Deras värderingar? Det kan ju inte vara för att det är en småstad, Västervik, Älvsbyn och Älmhult är lika små prickar på kartan.
Är det helt enkelt för att Märta Palmér ser ner på alla de människor som väljer att stanna kvar här? För att du tycker att de saknar drömmar om någonting större..
Rätta storasyster om hon har helt fel, men det har hon kanske inte?
Du har bara aldrig förklarat varför.
Du hatar så mycket, men du kan inte säga vad det är.
Förresten såg jag en film med jenny mccarthy idag. Och nu bara för att du skrev så där, så kommer jag numera alltid att tänka på dig ner jag ser henne. Du borde inte ha skrivit något... För Märta, jag såg dig på tv! :)
Jag såg hur många kommentarer du fått... ja tänkte, jäklar hon är poppis på bloggen... men sen såg ´jag ett stort E framför varje inlägg förutom ett som du skrivit själv.. står det för Emma Palmer eller HAHA XD sööta ni är.. btw, vi måste absolut träffas allihopa någon gång i livet!! Ni är så sköna!! PUSS
För övrigt vill jag bara säga en sak.. Utan att angripa era vilda och djupa tankar om Kiruna... Jag tycker Kiruna nästan är världens finaste stad!! Mysig, trygg, fin, vacker natur åt alla håll och kanter m.m. däremot kanske det inte är "tonårsstaden" då utbudet inte är så stort.. Men som vuxen och lågstadieelev är det suuuperbra (: Min åsikt i det hela.. När jag var där på jullovet och såg solnedgången, fick jag en konstigt härlig känsla i magen :)
Hahaha. Ida, HUR kunde du gissa att det var jag? ;)Måste ses snart igen!
Du är så fin Ida. Jag hoppas med vi hinner ses många fler gånger! (=. I lågstadiet var Kiruna grymt, jag är skitglad att jag fått växa upp där.Men jag tror Ida, att eftersom du flyttat därifrån ser staden på ett helt annat sätt än vi gör. Men du har nog rätt ändå. Och vackert är det ju om äninte precis inne i stan.
Märta. Inte "vi" - du. Ser staden på ett annat sätt än vad du gör. Försök icke!
Haha jag är ett geni ;) E som i Emma wihou... Ja vi får väll ses någon gång (: tar ju studenten till sommaren, då har jag ju all frihet i världen, nästan iaf... Ja jag förstår dig märta (: men samtidigt är den väldigt fin.. men kanske inte så rolig stad för alla
