söndag 19 september

Jag sitter i en tågvagn, det luktar rök och parfym, parfymdoften kunde varit min för några år sedan och röklukten kommer av att vi stannat, öppnat dörrarna och släppt ut suktande rökare på perrongen.
Det är obehagligt mörkt ute på perrongen och asfalten är i det närmaste helt regnvåt.
jag lyssnar på andreas grega i min ipod, tittar ut genom fönstret och hittar på mardrömsscenarion. 
Det är hemskt och jag är ganska nöjd med det.



Sen, ligger jag i sängen och kan inte sova. precis som så många gånger förr. Henriks doft är kvar i mina lakan och det är lite jobbigt att han inte är här nu.
mina sömnproblem har blivit ett jävla tjat. Jag vet att det är ett jävla tjat men det BÖR vara ett jävla tjat för det är precis vad det är. Det där med att somna. Eller att inte göra det. Jag har tre kuddar i min säng och jag sover inte på nån av dem. Däremot ligger jag ganska så vaken på en av kuddarna. 
Jag har inte dragit ner rullgardinen ordentligt. Jag gör sällan det och bländas alltför ofta av gatlyktorna utanför. Lär mig aldrig. Lär mig aldrig somna heller. 
Jag har slutat göra avslappningsövingar och situps, jag har slutat tänka svart också. Jag hörde någonstans att det skulle hjälpa att tänka på svart. Färgen svart. Som i bläck. Det skulle man tänka på men det blev ju mest bara en enda röra och jag ville bara ha fler färger. Ett tag försökte jag tänka lite på döden och gråta lite. Men det hjälpte överhuvudtaget inte. Jag blev mest bara lite orolig och rätt så deprimerad.
Fåren har jag slutat räkna för längesen. De blev också ett jävla tjat.
jag försöker tänka på något glatt men jag tänker mycket sällan på något glatt och därför är det svårt att framkalla dessa känslor på begäran. Det går inte. 

jag brukar sova på rygg. Nu kan jag inte sova på rygg och vill bara vända mig åt vänster. Det bär emot. För det är tydligen inte bra att sova på vänstersidan, på hjärtat-sidan. Det blir onödigt stor belastning på hjärtat under sömnen då. Och jag vill inte vara en belastning. Därför sover jag på rygg. Eller på höger sida. Ikväll verkar inget av det fungera.  

det är också när jag inte kan sova som jag börjar fundera på det här med blodpropp i armen. Att jag vet att jag kommer få en blodpropp i armen och att jag vet hur det känns precis innan, sådär som det känns nu, jag får snart en blodpropp i armen. Det är till och med ganska troligt att jag kommer få den där blodproppen just nu. Det är kanske till och med VÄLDIGT troligt att jag får en blodpropp under natten. Jag känner det ju, i armen. Och allt det här är ju inte alls sant och jag vet ju om det och därför är jag lugn. men det är dumt att inte känna efter. jag vet ju hur det känns. Innan en blodpropp i armen. Sådär som det känns nu.

tvångstankar