jag är rädd för pizzabagaren. Jag är rädd för pizzabagaren som alltid tror att jag är från Göteborg.
Jag är inte från göteborg men han envisas och han stirrar på mig när jag handlar på Konsum.

Han stirrar så mycket att jag blir rädd. Jag hoppar omkring bland hyllorna som ett vådaskjutet rådjur och hoppas hoppas att han inte ska se mig eller om han ser mig i alla fall tappa bort mig ganska fort igen.

Oftast när jag ska gömma mig så hamnar jag bredvid de lite konstiga hyllorna,
där jag egentligen inte har något att hämta. Typ kattmaten. Eller babyattiraljerna. Där gömmer jag mig.
Eller vid födelsedagskorten.

Ibland har jag råkat stå vid frysdisken när han upptäckt mig. Frysdiskarna är jobbiga. De är liksom mitt i alltihop och det går just inte att gömma sig. Det går inte ens att springa därifrån, i alla fall inte med hedern och stoltheten i behåll. De gångerna när jag ändå stått där och han har sett mig så har jag böjt mig djupt ner bland pyttipanna och fryst bolognese eller, det är också ett alternativ, raskt tågat iväg till köttdisken och täckt mig lite med karrékotletterna. Jag blir lugnare.

men
Framförallt så har jag snälla vänner som lite diskret varnar mig innan jag blir upptäckt. Sånt gör saker och ting lite lättare. Fast jag har ändå inte sovit med öppet fönster denna veckan. För säkerhetsskull. För att lindra paranoian. Nu har jag dock öppnat mitt fönster igen mest för att jag tittade ut och kunde konstatera att snövallen utanför fönstret var högre än mig. Jag tror inte att han bräcker den.