sauve qui peut

Jag lyssnar på fåniga låtar på spotify. Jag har diskat, tvättat och pluggat hela dagen men mest av allt så har jag inte hunnit klart. Min planering som såg så rimlig ut i torsdags visade sig inte alls vara särskilt rimlig. Idag gjorde jag nästan (men bara nästan) klart mitt fredagsarbete. Men det är klart, det tar sin tid att leka hausfrau med. Så nu har jag övergått till att lyssna på fånig musik. Jag blir lite gladare. De spelade Spice Girls på radion idag och jag nostalgidansade mig tillbaka till mitt lilla snetaksrum i kiruna. Fast jag kunde inte texten, upptäckte jag till min förskräckelse. Hur kunde det komma sig, jag kunde väl varje ord. Kunde jag inte? Det kunde jag inte, kom jag på efter en liten stunds betänketid, eftersom jag vid tidpunkten då jag lyssnade på spice girls inte kunde engelska alls och således därför sjöng med i hittepå-engelska. En hittepå-engelska som jag uppenbarligen förlängesedan glömt. hjärtskärande.

ny fånig låt. men bara när du inte hör

Jag har oöverkomligt mycket att göra nu. Det är så mycket så mycket så mycket att jag inte ens kan ta i mängden riktigt. Så jag skrev ner mängden. Då blev det till och med ännu mera ointagligt. Jag tittade på pappret och såg sömnen promenera bort neråt gatan. Sen skrattade jag lite, ett sånt där lite psykotiskt panikartat skratt som kommer av all stress jag försöker låtsas att jag inte känner men som jag ändå känner (lite undertryckt sådär) och efteråt försvann pappret nånstans in på mitt rum så jag skulle slippa titta. Nu slipper jag titta men vet precis precis vad som står. Jag försöker fokusera på vädret istället. Jag hör hur det låter, men det hjälper. Av nån anledning så känns det mycket bra för mig att flera gånger per dag konstatera huruvida det är moln eller inte på himlen utanför. Idag började det ganska fint, solen lyste iallafall när min migrän väckte mig alldeles för tidigt, men sedan, sedan blev det grått och så började snön att falla. skit. Från början enorma flingor. Julaftonssnö. Det avtog. Och blev vanlig ettrig decembersnö. ännu mera skit. Jag promemerade till konsum och gröna gräsmattor kändes mycket avlägset. Känns förresten fortfarande mycket avlägset. Kände lukten av grill och tänkte att någon tapper själ i alla fall försöker väcka sommaren till liv. Tveksam till resultatet är jag dock. Men Ni hör. Väder. Väldigt fokuserad kring vädret. Jag tror att jag tycker om att konstatera väder därför att det är lätt att konstatera. man öppnar dörren och tittar ut. Inga analyser eller källor eller foton. man tittar bara ut. så enkelt. Och där är det. Vädret. Det är alltid där. Det gör mig glad och jag kan inte göra nånting åt det alls.     

Kommentarer
Postat av: Kristin Oladottir

Jag har alltid tänkt kommentera men har av någon anledning inte gjort det. Men nu gör jag det. Och det enda jag egentligen vill säga är att : Jag tycker att du skrivit väldigt, väldigt fint. Så.

2010-04-19 @ 19:43:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0