Nu har jag bitit sönder insidan av min underläpp. Jag gör det. Sånt. Likt en rabiessmittad hund tuggar jag ivrig sönder allt som ligger inom bekvämt avstånd. Men jag är inte fullkomligt bindgalen. jag är, till och med, förvånansärt sansad. Relativt sett. Inte alldeles tokhysterisk som alldeles för ofta annars. Men jo, jag tuggar sönder insidan av munnen när jag blir nervös. Jag biter när jag blir orolig. stressad. upprörd. arg. frustrerad. Ibland äter jag istället för att bita loss intet ont anande hud. Men med en ytterst migränförrvärrad mage är äta onödiga saker just inget val. Då är tomtugga lägligt. Därför mina naglar i perioder inte är så fagra. Jag har slutat bita. Säkert 15 gånger. Men sen kommer en såndär jävligt jobbig period och då är det kokta fläsket både rök och stekt.  

Men just nu ska jag sluta bita. Det blöder ju redan, dumt att fortsätta. Jag ska sova. Försöka.