On the factory floor

Jag har börjat sommarjobba nu. En plats jag fått genom min pappa. Its all about connections. Jag har avslutat mitt andra älvsbyår en vecka för tidigt. Eller, inte just för tidigt. Det var snarare inte en minut för tidigt, men det var däremot en vecka tidigare än vad skolverket nog hade velat. Men i slutändan skiter de nog i vilket. Så nu jobbar jag alltså. Fördriver tiden i en liten datasal i rymdhusets källare i kiruna. Ett helt OK jobb. Jag får vara inne. Rummet är varmt och lite mysigt, det låter i och för sig en del, men på hela taget är det som ett enmans LAN-party mot betalning. Bortsett från att jag ju just inte spelar något alls överhuvudtaget. I år blev det inget sommarjobb i Norge, både skönt och lite vemodigt. Där finns dom som jag vill träffa. Kusiner, en mormor, mostrar och morbröder, vissa vill jag träffa mer än andra. Men det är så skönt att slippa resan. 70 mil ensam på en buss eller tid på flyg med tolv byten och vimsa på norska flygplatser är sånt jag helst slipper. I år slapp jag. Tacksamt. 

Istället får jag nu sova i min egen radhus-säng och äta frukost med familjen på äkta vardagsvis i två veckor. Och åka till och från jobbet med pappa. Det uppskattas mer av mig än jag trodde. Småsaker. 

Sommaren är inte långt borta. Om två veckor sitter jag nere i borlänge i väder som förhoppningsvis inte alls överensstämmer med det som finns här och med människor omkring mig som är under 35 och som jag tycker så mycket om. Jag tror det blir fint. Pete Doherty hade blivit tagen för droginnehav igen och tuppat av på en flyplanstoalett nånstans ovanför Schweiz. Han hade hunnit med konserten ändå. Jag hoppas han lever fram till borlänge med och att han undviker heroinet på svensk mark. Svenska polisen är ju rätt noga med sånt där. Och jag vill verkligen se weirda Pete sjunga sin The Last of the English roses. 
 
I rummet bakom mig sitter en kille som ser ut att vara Anders & Måns. Jag vet inte riktigt vem av dem så han kan rent teoretiskt sätt vara deras okända sammanbindande bror. Hur coolt hade inte det varit...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0