Jag har sett snö i Juni. Det är sånt som händer när man växer upp i Kiruna. Vintern inkräktar på allt. Vita flingor singlar ned från himlen i det som borde varit början på sommaren.  De skolavslutningarna när vi fått snö var särskilt kalla. Små små fötter nedstoppade i nya sandaler och bara vita ben som stod och frös ute på skolgården. En tunn klänning.

Nu regnar det i November. Det, har jag aldrig upplevt. Novemberregnet. Svart asfalt som faktiskt syns. Det har jag heller aldrig upplevt. Barmark. Nu.   Helt fel. Fast nu har vi fått den där jävla snön. Och den där jävla kylan.
jag är otacksam. Och lite lite ledsen över snön.  fast det är andlöst vackert. för det är vackert här uppe nu. På sånt där orört vis. På sånt där vis som det aldrig blir innan snön har gömt allting.

Ingen snö i november och lite snö i juli gör en hel del människor glada. Inte mig. jag blir ledsen av snö i november och av snö i juni.

Ibland blir jag ledsen över konstiga saker. Eller arg. Det är ungefär lika vanligt.

när riktigt tjocka människor äter frukost i en matsal full av skidåkare och simmare så ledsnar jag till. jag mår så dåligt över att den tjocka personen är tjock. jag tycker det är pinsamt att den tjocka personen måste äta inför folk. jag mår dåligt över att han äter överhuvudtaget och det har till och med gått så långt att jag inte ens kan titta på dem när de äter sin frukost eftersom jag då börjar må illa och själv inte kan äta. antiklimax


igår, så surnade jag till i matsalen. matsalen är fullproppad och det är inte många stolar lediga. jag har riktat in mig på ett bord där mina vänner satt sig. Då, från ingenstans uppenbarar sig ett litet flickebarn, kanske tretton år eller så, och NORPAR den lediga stolen framför mina ögon. Hon ska flytta den till sitt eget bord och jag blir så förbluffad och så irriterad att jag inte vet vad jag ska säga. Men så hör jag mig själv mycket bestämt, tydligt och argt säga: NEEJ NEEJ NEEJ! och så spänner jag ögonen i henne så hårt jag kan och jag har aldrig sett någon överge en stol så fort. Hon bara släppte den. Tittade ner i marken och skyndade förbi mig. Resten av lunchen delade hon stol med sin kompis trots att det fanns lediga stolar (fullt möjliga att flytta) runt om i matsalen.

men jag har varit lugn denna veckan. inget vredesmod alls. eller, kanske. men det har jag i så fall glömt.

nästa helg har jag och Cissi glöggafton i byn. Det ska bli mysigt. Cissi är dock lite frågandes till om hon tycker om glögg eller ej. Jag föreslog att vi kunde ha i nötter för att bättra på smaken lite. Det tyckte inte Cissi. Hon är allergisk. och det hade kanske blivit lite väl livat om hon fått nötter i glöggen. Inga nötter alltså. Men glögg blir det. Och kanske kanske också dans runt granen. Möjligen får vi förflytta den litegranna, annars blir det svårdansat.