Om ni har sett Jeff Dunhams peanut när han drar sin hyperaktiva mmmmm coffee coffee coffee, så har ni nog en ganska bra bild av märta idag. Fullsmäckat schema var en grav underdrift, jag har sprungit som en yr höna mellan simhallen, byn, lektionssalar, hantlar & skivstänger. Jag hade tillochmed gjort upp en plan för hela dagen så jag visste exakt vad jag skulle göra & när jag skulle göra det (när jag hade tiiid att göra det), vilket inte händer alltför ofta i Märta-sammanhang.
Men som det heter, ordning är till för idioter; genier behärskar kaos.  men jag är nog varken det ena eller det andra.
Vår coach var på bra humör & tillochmed TREVLIG mot mig & cissi idag, efter ett par dagar med rätt hård kritik och avbrutna träningspass var det ganska skönt att få tillbaka snäll-roger. Även om han kanske är meanmachine redan imorgon. Jag fick åtminstone höra att "Märta, när du hoppar i vattnet, då vet man att du alltid kommer göra ditt bästa och det kan man vara trygg med", vilket för mig kändes som att mysa in sig i en stor varm pläd även om jag nu råkade befinna mig i vattnet. Eller vad fan, råkade och råkade. Det var inte så mycket till valmöjlighet där.
Tyvärr hade jag lyckats glömma bort att vi hade fotografering för simgymnasiet idag, vilket ledde till att jag & sofie, fem minuter sena, tokcyklade till skolan, jag iförd mina fulaste mjukisbraller, crocs och ett ansikte som var mer osminkat & slitet än på länge. Håret var väl inget att hoppa i bäcken för heller. Men alltså, det är ju så jag ser ut mestadels, jag får helt enkelt hantera sanningen. den eh, osminkade sanningen. och scarlett johanson kan känna sig ohotad.
Nu har jag fått, uppepå min rätt slitna look lyckats få påsar under ögonen. Vi pratar inga små påsar. Iallafall inte under högerögat, jag gick tillochmed in till cissi för att kontrollera om den var lika enorm som jag tyckte den var. Det var den.
Då vände jag om och sa nej, nu ska jag & påsen gå in till mig. Det är på den nivån.
Antagligen behöver jag sova, ingenting blir ju riktigt bra när jag är trött, även om jag presterar ganska bra under stress.
Humorn befann sig på en ickeomtalbar nivå. det visade sig vid middagen, (när jag var för trött för att riktigt orka lyfta gaffeln tillräckligt många gånger för att bli helt mätt)
Cissi vill berätta nånting om en stockholmstjej men hinner bara nämna namnet; Bea, innan jag avbryter henne med en ytterst angelägen fråga, är den här tjejen släkt med såsen?
I will never know, and you got my day!

Kaffecount: Tre fullmatade koppar. Än så länge...