Jag har nog, aldrig, aldrig nånsin i hela mitt liv, bakat fulare kanelbullar än dom jag just plockade ut ur ugnen. från en perfekt deg så gick det bara utför, nerför. Ramlade. Dom blev, jag är mållös, förjävla fula. Och ser ut som man har kastat dom med all uppbådbar kraft nerför ruinens brant. Bullarna förtjänar inte ens att bli fotograferade och visade för omvärlden.
Det vågar jag inte, det blir för pinsamt. Jag hade nog ingen passion när jag bakade dessa omästerverk. Det måste man ha om man ska baka kanelisar. Passion! och engagemang.
och förmodligen är jag så himla obalanserad nu att jag hade kunnat gråta när jag tog ut stackarna ur ugnen. Det gjorde jag inte. Men på insidan så känns det. Jag har misslyckats. Med kanelbullar. Hur ska resten av livet gå nu liksom?! man börjar ju undra.

Jakob Hellman - Hon har ett sätt
Amanda Jensen - For the sun