Just like a woman

Jag är så trött nu. Igår var det jobbigt att andas, andas! det ska inte vara jobbigt. och nu rycker min arm. Överarmen på högersida. Den rycker. Har ryckt i nån timme. Nånting borde ge sig.
Imorse undrade Roger hur det kändes. Jag visste inte. Men han var envis; Märta, känner du nån skillnad? Jag blev arg, Det är morgon. Jag känner ingenjävlating.
Och så är det ibland. Man försöker låtsas om att man inte har nån kropp men sen slår man i en arm och då känns det ju. Likförbannat. Men inte på morgon. Om man är vaken för tidigt. Då känner jag ingenting.
och
jag har snott björnbärsfil med smultronsmak(?!) från köket också. och jag som inte ens gillar smaksatt fil. vad ska jag med den till nu liksom. Men det går väl ner. som allt annat. flytande är alltid lättare att svälja. eller, ja.

jag lyssnar på Bob Dylan. Ibland går det snabbt utför.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0