Jag vet inte om jag har nämnt hur paranoid jag blir varje gång jag åker tåg. Det är helt otroligt hur paranoid jag blir. Jag tror ALLTID att någon kommer ta mina väskor, så det slutar oftast med att jag håller i dom med mina bara händer. Beredd att dö om någon så mycket som sneglar åt väskan.

Fast jag har ett problem nu, skidor stavas det. Och dom kan jag inte, hur gärna jag än vill det, ta med till mitt säte för att hålla i dom. Lite frustrerande med ett helt acceptabelt faktum.

Sen, så tror jag att världens alla barn har bildat en komplott mot mig. För varenda jävla gång jag åker tåg så ska det fanimej sitta en jävla unge så att jag kan se den, störas av den, och så småningm vilja hugga av huvudet på den. Ofattbart. För tillfället, en norsk rätt äcklig och irriterande unge som ALDRIG sitter still. Men hon är smal, SÅ JAG TROR ATT JAG SKA TVÅNGSMATA HENNE.

När jag drack vatten nyss kom jag på hur besviken jag blev när jag skulle dricka vatten på väg åt andra hållet. Mitt grapefruktvatten smakade jättekonstigt. Alltså inte alls grapefrukt. Och jag tänkte, jaha, är det SÅHÄR grapefrukt ska smaka. Men, det visade sig, att mitt vatten skulle smaka granatäpple och inte grape. My bad.

Jag och högtider kommer inte överens. Inte alls. Och varje gång jag säger det ser pappa sådär otroligt besviket på mig och säger; Jag tycker iallafall att det är ganska mysigt...

Det är ganska heartbreaking att han gör så. Så jag får titta på honom med mina lessna ögon och säga; jag vet, men det är inte riktigt min grej.

Så, jag har lite svårt att hälsa god jul eller säga glad påsk. Mest för att jag inte menar det. Jag menar, tänk om det inte blir en glad påsk? Tänk om jag inte gillar godiset i påskägget eller om jag inte alls tycker det är roligt med fjädrar i riset. Det är inget som säger att just dom här 5 dagarna kommer vara gladare än dom 5 jag hade förra veckan. Jag vet inte om jag kommer bli lyckligare än förut...

så pappa får bli hur besviken han vill. Jag blir inte gladare av påsk. Och that's it.