Jag är ingen drömmare.
Har aldrig varit det, mest i den bemärkelsen att jag inte drömmer på natten och om jag råkar drömma då glöms det bort när jag vaknat.
Jag är mer av en prata-i-sömnen-gå-i-trappor-person.
Men, när jag inte mår så särskilt bra då drömmer jag. Om biljettkassor, dyra biljetter, tåg som åker & vänner som försvinner. Det är så jag hanterar. Och kanske också så jag förstår vad jag håller på med. En längre version av mitt "vad fan håller jag på med".
Anna, däremot, drömmer mycket och ofta. Att jag dör. Ihjälbiten av vargar, gorillor, i fruktdiskar eller i åar med snö som inte existerar.
När jag sover med henne (vilket inte händer så ofta)drömmer vi samma saker. vi drömmer om dagen på natten. Ofta. Hon har den effekten på mig, Antagligen gör hon mig också till en bättre människa, men det är lite mera diffust.
Så, jag drömmer inte. Däremot väcker jag gärna dom runtomkring mig med högljudda övertalningar, räknestycken, värdelösa frågor och nån enstaka svordom. Förlåt, det är faktiskt inte meningen. (även om det är ganska roligt att höra om det efteråt)
För längesen skrev jag ett sms som aldrig skickades till nån.
"För varje steg jag tog dog drömmen, jag hade blivit realist."
Och ibland känns det som jag kommer närmare den sanningen än jag egentligen vill.

Lars Winnerbäck - Vinter över ån
Lars Winnerbäck - Mareld