Lördagar måste vara den utlimata självdisciplins-prövningen. En hel dag av just ingenting. En lördag som egentligen inte innehåller några måsten, iallafall inte sånna måsten som innebär att jag får en anmärkning när jag blir tio minuter sen eller får betala dyrt när jag tagit en sovmorgon för mycket, däremot så krävs det att jag själv planerar upp och strukturerar min dag, så jag liksom hinner med det som jag egentligen måste, men som ingen vet om att jag måste.
På lördagar är det ingen som vet vad jag måste göra. Förutom jag. Ingen vet och ingen har koll och ingen säger åt mig att "ta tag i det här nu märta".
Jag vaknar fyra timmar senare än jag borde, äter frukost för sent och hoppar allt vad lunch, mellanmål, och middag heter. Eller det brukar bli middag, faktiskt, framåt nio, i sann spansk (?) anda. Jag promenerar för sent, handlar för sent, struntar i att plugga och laddar ner dylan istället.
Nu skulle jag ha tränat. Tränat klart till och med. Men det är förskjutet, såklart. MP3n hade inga batterier, och jag vill inte försöka tokpeppa mig själv till christer i p3 skorrandes i den makabert dåliga radion som finns i källaren här på folkan. Så nu måste jag vänta. Tills den blir brukbar. Jag fördriver lite tid med att äta solroskärnor direkt ut paketet.
Ekologiskt odlade. Det ger viss tillfredsställelse.