Jag tycker inte om Simon Norrsveden. Jag och min Anna har haft otaliga diskussioner kring huruvida denne Simon är mentalt efterbliven eller inte och tankar om att starta facebook-gruppen "alla vi som tror att simon norrsveden är retard" har funnits men det har aldrig blivit av (som tur är). I borlänge visade det sig nämligen av Norrsveden inte alls var efterbliven och att hans mamma nog inte alls gjort märkliga konstiga märkvärdiga ogenomtänkta saker under graviditeten. Simon var till och med ganska snygg!
Detta upptäckte vi först efter att vi upptäckt lasse lindhs lilla spelning på Peace and love caféet och efter att vi tagit oss dit. Då upptäckte vi Simon. Eller rättare sagt, JAG upptäckte Simon, sittandes i fönstret på antika stolar viskandes till anna och henrik att "det där är förbannat likt simon norrsveden". När sedan Lindh presenterade honom föll poletten ner och ett visst mån av "jag sa ju det"-känslor intog mig, men bara lite.

han bloggar också, simon norrsveden. Det såg jag nu, för ungefär fem minuter sedan. han är tydligen rörig, så där har vi nog nåt gemensamt han & jag. Han skriver om hur han kastade sin kallingar ner i toaletten istället för ner i smutstvättkorgen, lock som lock att lyfta på liksom.

Då kände jag igen mig.

jag äger i och för sig inga kalsonger (eller jo för tusan, ett par, jag äger ett par! men de tvättas mer sällan...) men jag har haft både vantar och mössor i tvättkorgen bara för att senare få syn på de smutsiga underkläderna jag somehow lagt upp på hatthyllan i hallen. Sånt har jag naturligtvis inget minne av att jag gjort, lagt dem där alltså. jag har haft en mobiltelefon i en skogskänga i en annan hall och en laptop längst in bland skiten under trappan. jag har kort sagt grejer där grejer inte ska vara. Jag har haft min mp3 i fruktskålen. Ni förstår.

det är inte alltid lätt. Fredrik Virtanen bloggade en gång om hur han lagt in tandkrämen i kylskåpet och förklarade misstaget med att "allt annat skulle ju in där!". Min egen mamma har ställt in glas i kylskåpet och mjölken i porslinsskåpet.

Sofie kom en gång in på mitt rum bara för att utbrista "men märta! varför hänger mina trosor här?" och peka på krokarna vid dörren där det hänger jackor, men där också sofies trosor hänger just idag. Men jag kunde förklara fenomenet. Vi hade tvättat, jag hade fått hennes trosor med mig och skulle försöka lämna tillbaka dem. Vilket jag ideligen lyckades glömma bort. Så efter en vecka kommer jag upp med den briljanta idén att hänga dem på en krok i hallen. idén var mindre briljant än jag trodde och sofies trosor hänger i min hall en vecka till innan hon själv upptäcker installationen vid dörren och tar tillbaka dem. Hon skrattade. Sofie har ju trots allt hängt upp mina trosor på handtaget på ytterdörren. Vi hade tvättat den gången också.

Allt det där handlar om att man har annat i tankarna, att man helt enkelt är lite tankspridd. det hade varit mycket roligare, och kanske något mer skrämmande om verkligen helt enkelt hade varit att man lagt sakerna fel för att man glömt var de egentligen skulle vara. Men så är det ju inte. Tyvärr, eller tack och lov kanske.

Min tankspriddhet, och kanske Simons också (det vet jag inte) tar sig ut på Kvantum och mitt i staden när jag letar efter någon. Nu senast skedde detta på Ica Maxi i Örebro.

Jag, mamma och pappa ska handla lite snabbt på väg till Vansbro men mamma och jag villar bort bland schampo och krämer och pappa meddelar nånstans på håll att han minsann går direkt till matavdelningen. Pappa försvinner bort och jag och mamma svindlar runt på helt egen hand.

jag hittar resväskor längre bort, blir till mig och tappar i glädjen bort mamma. Jag tittar klart på resväskorna och snurrar sedan runt några varv för att försöka få syn på antingen mamma eller pappa. Vilket naturligtvis inte händer. jag får leta.
Mamma struntar jag för tillfället i och tar jakt på pappa och släpar iväg mig själv mot matavdelningen. Hör en michael jackson låt på håll och får lite lust att dansa. Passerar kakor jag tycker om och får lust att äta. Hamnar bakom en långsam tant och blir arg.

Barnfamiljerna är everywhere och jag börjar så smått att glömma bort vad pappa har på sig för kläder, jag kan liksom inte alls påminna mig om vilken av hans skjortor jag ska titta efter. Det bekymrar mig inte så hårt, får syn på brieost och blir glad över att jag vet hur gott det är, glömmer bort lite till hur pappa ser ut. Passerar köttfärs och tänker på ica-säljer-gammal-köttfärs-skandalen och nu har jag helt glömt bort hur min egen pappa ser ut. Inte bara kläderna, utan verkligen hur han ser ut. Hur stor hans näsa är, hur håret ligger hur benen ter sig när han promenerar. jag har ta mig fan glömt hur min pappa ser ut. Jag tänker att jag nog känner igen honom om jag ser honom så jag vandrar vidare.  Tre minuter senare så vet jag inte alls vad jag letar efter längre. jag står nånstans mitt bland konserverna och vet att jag letar, men inte efter vem jag letar.

Pappa har helt flytt bort ur mitt medvetande och jag är otroligt frustrerad över att jag nånstans i bakhuvudet vet vad eller vem jag letar efter men också över att jag vet att det är kört. jag kommer inte komma på det. jag promenerar vidare, tillbaka där jag kom ifrån. Då träffar jag på pappa. Vi pratar lite. han går vidare och jag går åt ett annat håll tills jag minns. Jag vänder mig om och ropar efter pappa så det ekar bland matvarorna: "jag tror jag letade efter dig!".
Men jag vet ju inte egentligen

Så, så blir det för mig Simon. Trosor på hatthyllan och leta och glömma på Ica.